Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svenska musikförhållanden under 1912. Af Andreas Hallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA MUSIKFÖRHÅLLANDEN UNDER 1912 665
’’. - •*# j; S* .y" .
mw-
Fot. Atelier Jæger.
SCEN UR ÖFVERSTE CHABERT. KUNGL. TEATERN.
räcker nyfikenheten ej till för två a tre
föreställningar, hvarefter noviteten lägges i
arkivet för att aldrig mer återupptagas.
Under år 1912 ha således till den dag
då detta skrifves endast gifvits tvenne
nyheter, den ena af svensk, den andra af tysk
kompositör. Den svenska, som gafs d. 29
februari, var Leila, dramatisk dikt i fyra
akter efter Iord Byrons dikt »The Giaur»
af Natanael Berg. Libretton, författad
af kompositören, är en iscensatt
skildring af tilldragelser, hvilka i Byrons dikt
endast i osammanhängande stycken antydas,
nämligen om en slafvinna, som öfvergifvit
sin turkiske herre, Hassan, och inlåtit sig
i kärleksförhållande med en ung venetianare.
Sedan hennes otrohet blifvit upptäckt,
dränkes hon i hafvet, men hennes död
hämnas af älskaren, hvilken därefter går i
kloster och strax före sin död omtalar sin
hemlighet för en klosterbroder. Herr Berg
har utspunnit denna haremshistoria öfver
fyra akter, i hvilka Hassan spelar
kärleks-drucken tyrann och Leila är en af hans
hustrur, som föredrager giauern Marzio,
flyr med denne, men upphinnes af Hassans
hejdukar, återföres till harem, och då hon
ej vill förneka sin kärlek, svepes i en
mantel och kastas af eunucker i hafvet. I
sista akten har Marzio (giaurn), som blifvit
röfvarhöfding, lyckats infånga Hassan, och
därefter försiggår mellan båda »en oerhörd
och tryckande kamp i stumma blickar» —
musikaliskt försinnligad medelst en ständigt
i styrka växande lång sekund.
»Spänningen växer till olidlighet. Hassan är det
brinnande, gnistrande hatet, Marzio den
ännu bundna blixten, innan den lämnat
det svarta molnet. Man känner att
lidelsernas enorma stegring måste göra den
fysiska kampen plötslig och kort. Och
när Marzio höjer sitt svärd, faller hans
hugg snabbt som tanken, och utan ett ljud
sjunker Hassan död ned, träffad i hjärtat.»
Marzio utropar: »Ditt lif jag tog—ditt
hat jag ej i fruktan mäktade förvandla»,
hvarpå han af den »oerhörda spänningen»
(eller af den fruktansvärdt långa
sekunddissonansen?) faller död ned bredvid sin
fiende och ridån går hastigt ner. Berg har
förut vid tvenne symfonikonserter
presenterat sig som kompositör tillhörande den
allra nyaste och »modernaste»
musikriktningen, hvilket han ytterligare bekräftat med
sin musik till ofvannämnda libretto. I den
första akten förekomma de lyckligaste
musikaliska infallen, det vill säga smärre
melodiska utvecklingsmöjligheter, hvilka d ock
mera sporadiskt uppträda, utan att vidare
fullföljas. I detta hänseende afviker hr B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
