Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Hos Thomas A. Edison och Nikola Tesla. Af Eira Hellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOS THOMAS A. EDISON OCH NIKOLA TESLA 579
^y
EDISONS FABRIKER I EAST ORANGE.
Ty Edison vet ju aldrig hvad han
kan behöfva för sitt arbete.
»När jag höll på med
koltrådslam-pan», säger han, »måste jag skicka ut
expeditioner till Afrika och Asien för att
leta reda på rätta sortens bambu — och
hvad det förtretade mig. Jag beslöt att
ha allting’ åtkomligt. Bära gå ut och
taga det.»
En trappa upp stanna vi i ett långt
smalt, ljust bås, där fonografer stå längs
väggarna och som förresten är möbleradt
med en brits, en rygglös stol och ett
schatull med fina verktyg.
Han går fram till fonografen och
sätter den i gång, lägger örat intill tratten
och ser på oss med ett segervisst leende.
»Är det inte bra», säger han.
»Bi-ljudet är borta!»
Det är hans triumf. Han har
arbetat i år och år för att nå det målet.
»1877 fick jag idéen till det här»,
säger han. »Se, lifvet är sammansatt af
händelser, som nog ha en högre mening
bära man ger akt på dem.
Jag stod en dag och sjöng i en
telefon och märkte då, att ett litet stift på
den skrapade mig på fingret. Jag sjöng
igen och stiftet skrapade igen. Jag blef
fundersam. Skulle jag kunna få ett
stift att nedskrifva ord tydligt — kunde
jag ju genom att föra stiftet öfver dess
egna repor få en talmaskin. Jag tog en
telegrafremsa och ropade hallo! i
telefonen. Stiftet repade i papperet och när
jag åter förde pappersremsan under
stiftet hörde jag verkligen ett svagt hallo!
Jag började tänka Heureka. Skref
ned ett utkast till en ljudskrifvare och
gaf mina medhjälpare i uppdrag att
förfärdiga en.»
Edison satt uppflugen på britsen och
småskrattade åt minnet.
»Jag kommer ihåg, att när jag sade
dem, att det skulle bli en apparat, som
kunde tala, tittade de på mig som om
de trott något gått åt hjärnan på mig.
Min gamle vän Charles Bachelor
sade: »Jag slår vad om en tunna äpplen
att det inte går!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
