- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
78

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Vittra storhetsminnen. Kvinnliga minnesbilder från Geijers och Tegnérs tid. Af Erik Hedén. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 o

ERIK HEDÉN

Rosenstein (Ärke Biskoppen)» eller
»Kin-manson är ett nöt — men skyddas just
därför af Wallenberg — kaka söker
maka». Men polemiker var han icke.
Hans stil är ej tillgjord eller söt men
praktfullt längtsväfvande. Geijer var som
man, som stridskämpe, som stilist
karl-aktigheten själf.

Det intryck af manlig hälsa, som
äfven i dessa minnen omstrålar honom,
är omotståndligt. T. o. m. hans starka
förkärlek för god och mycken mat och
dryck, hvarom han ju föröfrigt ej varensam
i kretsen, saknar fullständigt all
anstrykning af materialism och cynism. Malla
omtalar naturligtvis bekymrad, att vid en
vinterutfärd med vin den genomgode
teologen Knös blef alldeles yr och somnade
»förmodligen af kölden», och att Geijer var
mer än vanligt angripen; hon drager en
vemodig suck, att Geijer, som är så
enastående fängslande, när han blir talsam,
»skall behöfva fuktas för att rätt komma
öfver det torra»; hon blir ledsen, när
på en sommarutflykt herrarne bli
ointressanta, emedan Malla glömt
medtaga tillräcklig matsäck, och
gästgifvare-gårdarne blott kunde bjuda på inlagd
ål; hon är generad, att Thomander, när
han första gången möter Geijer, hvilken
han sade sig beundra mest af alla tidens
män vid sidan af Napoleon, skall träffa
denne strax efter en glad middag och
följaktligen »blixtrande men — för
mycket». Men för en nutida läsare ökar
detta blott intrycket af den idealiserade
heroens mänskliga lifsglädje. Samma
intryck af ungdom och mänsklighet ger
det slarf och den obetänksamhet,
hvaruti Malla finner, att han styrker och
stadfäster sin reskamrat Lindblad, »de
äro just lika däruti». Man behöfver ej
som fru Hamilton Geete finna det vittna
om intuition, när han mot resplanen far
och roar sig i Brüssel. Men man kan
å andra sidan omöjligen känna något

nationekonomiskt ogillande, när man hör
att han och hans hustru voro lika
gästfritt ädelmodiga som dåliga hushållare.
Ett utslag af hans hälsa är det
egentligen också, när han, då han en gång
hade frossan, visade sig obeskrifligt otålig.

Lyckokänsla var därför ett af hans
andliga lifs grunddrag. Äfven under sin
mest konservativa tid, då han så
hånfullt angrep 1700-talets lyckomoral,
förklarade han att sällhet vore lifvets
villkor och nödvändighet. Hans själfkänsla,
för trygg och osammansatt för att vara
skrytsam, framträder lika ofta som käckt
i hans skrifter. »Hvad man rätt
föresätter sig, däri misslyckas man ej gärna»,
skrifver han. Samma trygga
samvetsfrid präglade honom i enskilda
lifvet. Han finner intet ondt i sina tolf
passioner, »ty en kärlek som ej en gång
i ord yttrar sig är väl ingen synd».
Dock erkänner han, att han haft orätt mot
Anna Lisa. Men äfven om Amalia von
Helwig, hvilken skänkt hans hustru så
stor sorg, yttrar han sig under andra
tyska resan, då han följde sina
Amalia-minnens spår, särskildt för Agnes med
den mest samvetsrena öppenhet.

Just det helgjutna och, som Malla
säger, enfärgade i hans karaktär måste
ju ej sällan göra honom pröfvande för
andra. Särskildt under deras
gemensamma resa konstaterade öfverstinnan,
att hon ingen hjälp fick: »han är nästan
egoist, då frågan är att göra något som
ej roar honom». Han lät ofta sina
vänner lida af sin liknöjda tystnad och ofta
genom sina ord. Han var grym både
genom sin häftighet, sin ärlighet och sitt
oförstående för lynnets och ödets
skiftningar i fråga om andra. Hur han kunde
vara vid vänligt lynne, förstår man af
hans välönskan till en ung, blyg fröken:
»han drack en skål till hennes bästa
önskningars uppfyllande, det vill säga
en god och hederlig man». Hur han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free