Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sergel och antiken under de romerska studieåren. Af Harald Brising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
HARALD BR1SING
Dyck. I Italienska äfvensom de förträffeliga
samlingarne i Paris böra läsas de deröfver
utgifna beskrifningarne.
Vid min ankomst till Rom fann jag, at
ingen annan läromästare borde följas än
anti-querne och naturen: jag var då så långt kommen
at jag märkte at jag kunde intet, och at jag
måste begynna mina studier, på samma sätt
som et barn undervisas. Striden emellan min
egenkärlek och beslutet att lägga mig på så
svåra studier varade fyra månader. Men sedan
min plan blef faststäld, har jag intet ändrat
deraf: antiquerna om dagen och om aftnarna
naturen. Derefter studerade jag modellen vid
franska Academien uti fyra år; jag hade äfven
under mitt vistande i Rom en enskilt Academie,
bestående af någre unge artister. 1770
dessinerade jag efter Raphael och Hannibal Carache
och gjorde samma år en Faune, som i marmor
äges af Konungen i Sverige; denna statue gjorde
mig namnkunnig; och i Bronze (?) en Diomede,
som finnes hos Milord Talbot uti England;
flere groupper i modelle äro i Frankrike, som
förfärdigades af mig i Rom.»*
Tack vare Georg Göthe kunna vi
numera vida bättre än förr få en inblick
i Sergels romerska studier under den tid
då han förberedde sig till sitt mästarkall.
I en uppsats om Sergelska skulpturer på
Fullerö (Ord och Bild 1911) har denne
författare publicerat några ytterst
intressanta ungdomsarbeten i terrakotta, som
tillhöra de »groupper i modelie», hvilka
Sergel omtalar att han utfört i Rom,
äfven om de måhända icke äro desamma
som enligt hans uppgift skulle finnas i
Frankrike. För närvarande tillhöra de
nämligen kammarherren grefve F.
Cronstedt, som ärft dem efter sin farfarsfar
hofintendenten, sedermera landshöfdingen
Fredrik Adolf Ulrik Cronstedt, hvilken
en tid i början af 1770-talet var Sergels
umgängesvän i Rom.
Som den tidigaste af dessa Sergelska
småskulpturer nämner Göthe, säkert med
* Sergels själfbiografi finnes i 2 expl., ett franskt
och ett svenskt, i K. Bibi. Det franska är
publiceradt af Göthe i hans Sergehnonografi, det svenska
af Sander i »Venus som stiger ur badet», en
konsthistorisk studie.
rätta, statyetten af en ung kvinna. Det
är en liten graciös draperifigur, med högra
höften starkt utskjutande och vänstra
foten tillbakadragen, ett motiv som ger
anledning till en särskildt liflig rytmisk
rörelse. Hvarifrån har Sergel fått detta
motiv? I antiken var det visserligen
kändt af Praxiteles, men medan denne
gjorde allt för att accentuera höftlinjen,
har Sergel just vid höften samlat
draperiets veck. Dessutom är det något
smäktande i hela figuren, som icke direkt
påminner om antiken. Däremot erinra vi
oss, att i målningar af Perugino och den
unge Rafael återfinnas både manliga och
kvinnliga figurer, som stå eller vandra
omkring med höften utsvängd och ena
foten släpande bakefter. Det är ett
modedrag, som återkommer flerstädes i
ungrenässansens konst och äfven något senare.
Det förefaller mig troligt att Sergel
frapperats af rytmen i dylika figurer och
funnit den väl ägnad att uttrycka kvinnlig
ljufhet och grace. Han behöfver knappast
ha haft något bestämdt konstverk i
tankarna för att draga denna lärdom ur allt
hvad han sett af italiensk konst. Samma
kroppsställning som den lilla statyetten
har nämligen Rafaels sixtinska madonna,
och ifall vi byta om höger och vänster
återkommer rörelsen, fast i ännu mera
trånande form, hos Botticellis Venus.
Sergels sätt att inspireras af andra
konstnärer var aldrig groft imiterande, det
märker man af hans förhållande till
antiken. Han förstod väl att fånga doften
af en stämning och behaget i en linje.
När han utförde denna lilla statyett hade
han utan tvifvel redan gjort bekantskap
med antiken, särskildt med de praxiteliska
draperimotiven, sådana de kunna studeras
i Vatikanens muser, men endast nedre
delen af statyetten med den under
manteln framträdande veckrika underdräkten
röjer detta inflytande. Annars liknar
figuren snarast en kristen madonnabild. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
