Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
i 21
tillbaka för att genom ett äktenskap med
henne ge sina barn något af negerblodets
stigma. En ung, fin herre, herr Gösta
Ekman, från Florida, med sydstatsantipati
mot coloured people, blir kär i henne,
bryter sin förlofning med en ung änglaren
och anglosachsisk flicka, Tora Teje, och
framkallar därmed en rörande seen, som
klippt ur en engelsk missroman, där de
två skönheterna, den ena lidelsefull,
berusande och sammetsmjuk som en mörkröd
ros, den andra blygt dignande under sin
enorma ljuflighet, söka öfverträffa hvarandra
i älsklighet och andra kvinnliga dygder.
Herrskapet är till på köpet halfsystrar.
Man satt och funderade på, hvilken af de
två man borde bestämma sig för, Elisha,
fru Brunius, eller Helen, fröken Teje.
Kristian Tyrann lät Kristina
Gyllenstierna välja om hon hellre ville bli
häng-der eller bränder. Här var det lika svårt
men mycket angenämare att välja mellan
att förtäras af den enas lidelse eller
kväf-vas af den andras ömhet. Jag tror dock
nästan, att jag hellre ville bli »bränder».
En lyckad idé af författaren var att införa
en gulhyad gentleman — prof. Tanako —
som för att närma sig Elisha hade inbillat
henne att han genom en smärtsam
procedur med hennes naglar skulle få de blå
nagelhalfmånarna hvita. Men hvarför
utförde ej författaren detta, så att, då den
gule demonen förklarade Elisha sin kärlek,
han kunnat få till svar ett lidelsefullt: Aldrig
skulle jag kunna känna annat än vämjelse
för en medlem af din usla ras? Kunde
ej också en jude få trassla till saken
ytterligare? Den vackra Elisha hade bott i
New York, och där är man nästan lika
förfärad för judar som för negrer i New Orleans.
Hur som helst, uppslaget var
intresseväckande, och säkert, om också ledsamt nog,
komma dessa rashatsfrågor att om några
decennier, då människomaterialet blir mera
omskvalpadt, få en bitterhet och en
aktualitet, om hvilka vi beskedliga och rasrena
stockholmare ha svårt att göra oss en aning.
För en frisinnad och fördomsfri
amerikan — äfven kroppsarbetare — ställer sig
uppskattningen af människor från
rassynpunkt på följande sätt. Engelsmän: nästan
lika bra som han själf; dutch people: tyskar,
holländare och skandinaver, litet knöliga
och klumpiga men i allmänhet hederligt
folk; frenchmen: smidiga och sliskiga,
Fot. Atelier Jæger.
OLGA ANDERSSON.
nästan som folk; dagos: italienare och
spanjorer, svartmuskigt byke; poles, d. v.s.
ungrare, ryssar, rumäner: snuskigt pack;
rödskinn: anständigast af färgadt folk;
så judar och mongoler och slutligen
afskummet, negrer.
En liten treflig, ej tarflig pjes var Steins
och Hallers Majolika. Utan att vara
högfärdsgalen känner man sig riktigt
hemmastadd och behaglig i dessa små tyska
hof. Man saknar ej det matos och de
jungfrubekymmer, som i Tyskland tyckas
nå upp till riksgrefvar.
Hertig Friedrich, spelad på ett alldeles
oemotståndligt vinnande sätt af den unge
herr Gösta Ekman, var en elegant, litet
lättsinnig och mycket godhjärtad ung prins
i vackra uniformer. Han hade en alldeles
förtjusande mamma i fru Valborg Hansson.
Får inte en sådan hertiginna gifta om sig,
eller är det opassande att regera öfver sin
styffar, eller hur ordnas i ett dylikt kasus,
som ur humanitetssynpunkt förefaller mig
verkligen behjärtansvärdt? Både mor och
son behöfva pengar, och sossarnas intresse
för högre aflöning sträcker sig ej nog så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
