Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN STOCKHOLMS TEATRAR
173
Fot. Atelier Jæger.
VERA FOKINA I SCHEHERAZADE.
min tanke, så blefvo de nu i stället
riktigt illa till mods. I en arkitektoniskt
tvifvelaktig miljö, belyst af
restaurangljusstakar med mångfärgade skärmar, såg man
damer i de tarfligaste toaletter, med dåliga
konstgjorda blommor i håret, utföra denna
akt, som skulle vara som en ljum fläkt
från en orangelund och belyst endast af
månens sken. Jag hade tänkt mig det
hela, och det förmodar jag att Hoffmann
också hade, som en dröm, där kvinnorna
på sofforna, alla i hvita nattlinneliknande
madame-Recamierdräkter skulle hviska i
halfmörkret med sina kavaljerer. Mellan
sångerna skulle man höra lågmäldt tal,
afbrutet af kyssar och halfkväfda skratt, och
när Giulietta, samlande omkring sig sin lätta
hvita dräkt, på trappan till sitt rum vände
sig mot sin beundrare med ett förföriskt
leende, vinkande åt honom, borde hon
ensam belysas af månen. »Den svarte»
skulle helst afteckna sig mot himlen och
hans mord försiggå efter ett hviskande,
hastigt ordutbyte. Kort sagdt, allt utom
text och musik skulle vara tvärtom. När
herr André på operan kunnat i
»Madonnans juveler» göra en så
genomkonstnär-lig och med så utsökt smak afvägd, med
så grundliga kunskaper utförd dekorativ
utstyrsel, borde man ha förskonats från att
få sin kärleksnatt i »Venise ville d’amour»
så godt som alldeles förstörd.
Efter inledningens skalkaktiga
sensualism kommo de Hoffmannska
älskogssuckarna vid Canal Grande, och det hela
afslutades med några fylliga accord, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
