Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En dag i Godthaab. Af A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i192
A. KLINCKOWSTRÖM
Kap York. Seminariet i Godthaab är
grönländska folkets stolthet, landets
största och modernaste byggnad, platsen
där kablunakernas visdom står att vinna,
där den unga inuiten får se nya vidder
öppna sig för sin fantasi vid beröringen
med den modärna naturvetenskapen, med
matematiken, geografin, historien! Det
är en märklig ort detta seminarium i
Godthaab, där böcker tryckas och tankar
tänkas på ett språk, som den dag i dag
är talas från Danmarksundets strand till
Berings-Strait, från Etah till Labrador.
Ovillkorligt fråga vi oss, under det vi
styra våra steg ditåt, hvilka sällsamma
framtidsdrömmar hägra därinne i
lärosalarna eller hvilka tankar som här
hvälf-des i unga sinnen, då dundret af
Tsu-shimasundets åskor på sin väg rundt
jorden nådde dessa stilla nejder?
På trappan möta vi seminariets
föreståndare, pastor Fredrik Balle, en smärt,
spänstig gestalt, utan skymt af det
salf-velsefulla yrkessätt, som här hemma så
grundligt missklär ej så få af »ordets
tjänare». Naturligtvis måste vi in och
dricka kaffe, för mindre går det ju ej,
där uppe på Grönland lika litet som här
hemma, men efter undfången välfägnad
inbjudas vi af pastor Balle att i hans
sällskap bese seminariet. För tillfället
pågå sommarferierna* och undervisningen
ligger nere, men under vår rond genom
de ljusa, tidsenligt inredda små
lärosalarna med sina samlingar af
uppstoppade djur och mineral, fysikaliska
apparater, bibliotek m. m., meddelar oss
föreståndaren åtskilligt af intresse rörande
anstaltens organisation och
undervisningen. Då seminariet närmast afser
att förse kolonien med nödigt antal
kateketer och folkskolelärare, är det
naturligt att religionsundervisningen intager
en viktig plats på programmet. Dock
* Juni—juli—augusti.
må man för ingen del tro att de mer
världsliga ämnena försummas; tvärtom,
intet kan vara seminariets anda mer
fjärran än obskurantism eller
bakåtsträf-vande, och världshistoria, experimentell
fysik, geografi och naturkunnighet ha
sin rundligt tilltagna plats på schemat
vid sidan af kriaskrifning, teckning,
hälsovårdslära, musik* och slöjd. De för
undervisningen nödiga böckerna,
författade eller öfversatta till grönländskan af
seminariets lärare, tryckas på ett litet i
byggnaden inrymdt tryckeri. Eleverna,
för närvarande omkring 40, äro delade
på två treåriga klasser, hvadan hela
kursen tar 6 år och nyantagning af elever
endast äger rum hvart tredje år.
Elevernas ålder är vid antagandet i regeln
omkring 15 år, vid utexaminerandet
alltså 21.
Från seminariebyggnaden bege vi oss
till den i ett särskildt hus belägna
gymnastiklokalen, en rymlig sal med alla
den modärna muskelkulturens attribut.
Pastor Balle, liksom hans högra hand,
seminarilærer K. Röjkjær, ifrig
idrottsman, visar oss omkring öfverallt och
förefaller allra minst lika hemma bland
räck, slagbommar, plintar och båglinor
som nyss bland anatomiska preparat och
elektriska apparater; det är lätt att märka,
att liksom seminariet är Grönlands
stolthet, är- gymnastiksalen seminariets.
Innan vi gå, spörja vi vår vänlige ciceron
om elevernas husliga förhållanden:
»Bo de inackorderade i kolonien?»
»Nej, alla, som ej ha sina
anförvanter i Godthaab, bo här vid seminariet
De tre husen där nere äro
elevlogementen, där bo de, 17 i det större huset, 11
i hvart af de mindre. Äta göra de
gemensamt, hvardera klassen för sig, uppe
i en af lärosalarna.»
»Och maten?»
* Violin, orgel och sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
