Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hänförelse. Tre dikter af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNFÖRELSE
TRE DIKTER af JANE GERNANDT-CLAINE
Så högt slog ditt hjärta, Teresa
af Jesus, att himlarnas höjd
du mätt med de ilande slagen
af pulsarnas hamrar, när böjd
mot radbandets kulor du kände
ditt väsen förbrinna af fröjd.
Af fröjd, o Teresa af Jesus,
att andas in rosenljuf doft,
där alls inga rosor sig lyfte
bredvid dig ur stengolfvets stoft.
Och saliga sånger du hörde
vid stråkdrag i rymdernas loft...
Så högt steg din skälfvande trånad
och törst efter lif, att dess bud
blef ropande röster, Teresa
af Jesus, där intet var ljud.
Och bortöfver höjdernas höjder
ditt brinnande hjärta sökt Gud.
Ditt hjärta sökt Gud att försjunka
i bottenlöst djup. Och ditt jag
sig lyft öfver höjdernas höjder
att tystna likt stråkarnas drag,
Teresa af Jesus, där själen
blir ljus af Guds klarhets dag.
sankta teresa sjunger:
I.
Mitt hjärta bidar, där gröna ängar
i ljus förtona bland blomstersängar,
men stum blir själen i vårens dag:
Jag lefver — lefver, dock ej mer jag.
Ty se, o Herre, att stilla skåda,
hur nya morgnar Dig själf bebåda,
jag går på ängarna, där viol
och rosor vänta din klarhets sol.
Mitt väsens längtan all rymden fyller,
då timmens råga Din dag förgyller
och värmer ängens viol. Men stum
min glädje skiner i hjärtats rum.
O Herre, Herre, ej kan jag finna
de ord, som blott af Din klarhet brinna.
Tag själens tystnad i vårens dag:
Jag lefver — lefver, dock ej mer jag!
II.
0 Herre, hvad kan sig svinga
så högt som det mänskosinn,
där Ditt Majestät täckts stiga
1 strålande fullhet in?
Hvar lyste ett fält om våren
i skärhvita fruktträds blom
mer klart än min själ kan skina,
O Gud, af din rikedom?
Ack Herre, hvi skall jag söka
utom mig själf, när en värld
af saligheternas flamma
Du tändt på mitt hjärtas härd?
Jag längtat — och Du är nära,
men jag var fjärran. Du bor
mer hög i mitt tysta väsen,
o Gud, än Din värld är stor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
