Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur bokmarknaden - Af Albert Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN
239
Friherre Klinckowströms bok är
ovanligt lättläst. Den är fylld af godt humör
och är, för så vidt jag kan fatta, fri från
öfverdrifter i fråga om de faror, med hvilka
resande i vanliga fall vilja glorifiera sig.
En resa på Island kan bli en
Franklin-historia, om man har otur med dimmor
och snöstormar och är illa utrustad. Men
9D/ioo af resan bör vara en njutning för
hvar och en, som har förmåga att uppfatta
Islands skönhet. Detta har Klinckowström
gjort, om han också icke har omsatt sina
sensationer i lyrik. Han, den erfarne
resenären, har känt sig hemma och tagit dagen
som den kommit, besegrat svårigheter och
afvaktat ljusning, just som en klok man
bör göra.
Jag nämnde nyss ordet jaktskildring.
Jag vill med en vetenskapsmans jakt mena
icke endast dödandet af djur utan
insamlandet af naturalia -—- et hoc non turpe
est! Friherre Klinckowström samlade
fågelskinn, insekter, geologiskt material m. m.,
men hade samtidigt ögon för det rent
världsliga, det historiska, det ekonomiska,
och det är icke tu tal om, att han icke
efter Paijkull är den förste som riktat
andras än affärsmäns blickar på Island
genom sin bok. Jag är öfvertygad om, att
boken är en af de verksammare krafter
som förmedla trafiken mellan Sverige och
Island. Lekmän underskatta ofta
betydelsen af dylik litteratur, men ett faktum
är att den genomsyrar och för närmare
målet.
Men detta blir ju strängt taget ingen
kritik ! Om jag ändå kunde hitta på några
riktigt beska saker i likhet med de unga
kritici, som nu till dags uttala högt det
gamla språket: — Sådant är lifvet, farfar!
Jag kan icke säga annat, än att jag
har haft glädje af Klinckowströms bok.
Jag har med särskildt intresse följt honom
på den enda route, som jag själf kan
kontrollera, nämligen Akureyri-—Myvatn—
Hlfdarnàmur. På denna väg ha vi haft
ungefär liknande sensationer, hvarför jag
måste gilla hans. Klinckowströms intryck
af Akureyri — för öfrigt offentliggjorda i Ord
och Bild 1911 — äro helt enkelt mästerligt
nedskrifna. Jag tror att vi skulle ha trifts
väl tillsammans i denna underbara stad.
Jag beklagar endast, att friherre
Klinckowström icke tog sig tid att befara hela
Island med samma målmedvetenhet som
t. ex. en prof. Hermann. Vi skulle med
våra växande förbindelser med Island
behöfva en ingående skildring af dess natur
och möjligheter. Ännu saknas något helt.
Hermanns är det bästa som finns hittills»
men man spanar för mycket af tysk
kammarlärdom i hans arbete. Klinckowström
vore just mannen.
Men jag vill återkomma till ämnet
just nu.
Klinckowströms skildring af Färöarna
är helt enkelt briljant — d. v. s. af lifvet
på hafvet utanför Färöarna. Man kan ju
icke begära att en man som är ute i
jaktsyfte och med entomologiska biafsikter -—
för att icke tala om de geologiska — skall
ge sig in på färingarna själfva eller lefva
deras lif och traversera deras tämligen
otillgängliga öar — men jag tycker mig
finna, att han uppfattat situationen af dessa
pelaröar med fågelmoln omkring och
världens kraftigaste dyningar och struggle
for ’life.
Jag har följt Klinckowström andlöst på
hans resa. Jag har ryckts med af hans
stil, hans ogenerade germanska, gedigna»
tevtonska, förhistoriska kraft, och jag håller
på den. Jag är öfvertygad att läsaren
skall göra detsamma. Han har rest förr, det
märker man. Och han har gjort
samvetsgranna anteckningar. När jag nu önskar,
att han skall skänka oss något helt och
stort och ingående om Färöarna och
Island, tror jag mig uttala en önskan, som
åtminstone näres af dem, som läst hans
»Bland vulkaner och fågelberg».
Jag slutar detta omdöme om friherre
Klinckowströms bok med en billig anhållan
till Karl Wåhlin att för framtiden få
undslippa kritiserandet af konkurrenter.
Behöfves min hjälp, då det gäller lyrik eller
modernt författarskap i öfrigt, skall jag med
nöje stå till tjänst.*
Helst som tidens väderflöjel tyckes mig
peka på romantik igen, glada lögner,
fantastiskt vetenskapliga noveller, hemska
spökhistorier. Men framför allt ren vetenskap,
hvilken just nu lämnar största rummet åt
fantasien.
Albert Engström.
* Med anledning af ofvanstående hafva vi
anmodat Albert Engström att flitigt medverka i.
Ord och Bild. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
