Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Emile-Antoine Bourdelle. Fransk bildhuggare. Af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMILE-ANTOINE BOURDELLE
243
LE MONUMENT DES COMBATTANTS. I Montauban.
I de tre bildande konsterna ges ju
sidor som äro gemensamma. Så har
måleriet både arkitektur och plastik.
Före Bourdelle gick skulpturen i
måleriets tecken, var i öfvervägande grad
pittoresk och aflägsnade sig därför från det
monumentala. Bourdelle vred om
riktningen. Medan hela den skulptur, som
härstammar från Rodin och hans skola,
i öfvervägande grad är rumsskulptur,
inneskulptur — har Bourdelle väckt till
lif en plastik, som kan stå för sig själf,
som är arkitektural, monumental.
Ett par exempel kunna förtydliga
hvad jag menar. Tag ett monument ur
den pittoreska skulpturen: »Tänkaren»
af Rodin, kanske ett af de förnämsta i
genren. Placerad framför Pantheons
kolonnader får blocket hjälp af den
omgifvande arkitekturen och når en viss
monumentalitet — men ställ samma staty
i en omgifning af otuktad natur, och
denna monumentalitet försvinner. Tag
åter Bourdelles »Penelope». Vare sig
densamma placeras i arkitektonisk ram
eller helt isolerad, bevarar den helt sin
dekorativa och arkitektoniska karaktär.
Naturalistisk och pittoresk skulptur kan
ute i fri luft visserligen skänka åtskilliga
värden, stämningsvärden eller litterära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
