Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Emile-Antoine Bourdelle. Fransk bildhuggare. Af Georg Pauli - En vårens visa. Af Karl Joh. Rådström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
GEORG PAULI
Innan jag lämnar den lille liflige
mannen och hans af betagande konstverk
fyllda verkstäder, ber han få skrifva
några rader som han önskade att jag
måtte pointera: »1909 blef jag först
verkligt fri, och då började min
själfständighet bli fullständig; dessförinnan
måste jag arbeta för brödet. — Nu skall
jag, om ung eller ej, viga mina krafter
till nåendet af disciplinen, den enda som
förmår åstadkomma den starkaste konst-
XI’. >:,-!
närsgärning — och jag hoppas ännu
kunna arbeta länge. — — —» Och
med denna förhoppning steg jag äter ut
i den af gråa, prosaiska och nerrökta
fabriker omgifna Impasse du Maine, där
Bourdelle har sin bostad och sina
atelierer och där i novemberdagens trista
stämning det vardt mig förunnadt att i
minnesrika timmar njuta af klassiskt ljus,
af strålar från Hellas. —
EN VÅRENS VISA
AF KARL JOH. RÅDSTRÖM
Räck mej tyst din tunna hand,
kvällen står ljus bakom rutan,
himmelen brinner kring haf och land,
vintern är död i en vårkvälls brand
men ungdomens drömmar, som värmde
ibland,
står vi spörjande utan.
Tiden går, och gamla spår
vandrar vi, käraste, åter —
människor föds och älskar en vår,
brinner och längtar och bäddar bår
af vårarnas löften, tills sist de står
tysta och grämda och gråter.
Så har det blifvit ock för oss,
smärtornas stunder är nära.
Marskvällen tänder sitt flammande bloss,
nya släkten drömmer och slåss
för tro, som en gång tände oss,
— mens vi åldras, jag och min kära.
Tungt är att mista, tungt att stå
åldrad, årbräckt och bruten,
medan mot vårliga skyars blå
unga trotsares tankar gå. —
Tungt är att åldras och tungt att stå
med lifvets vårtid förfluten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
