- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
274

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Kvinnoböcker om män. Af Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

ELLEN KEY

de honom till motsatsen af den
sorglöse och lättsinnige »viggaren» och
»öfver-liggaren». Greta H. S. ändrar alldeles
den bild af Bondeson såsom den muntre
slarfven, slösande med sin tid, som man
gjort sig af honom, när han i Stockholm
och Uppsala var »rolighetsmakaren»
framför alla andra. Men en
rolighetsmaka-re som var en äkta dramatisk
konstnär såsom vissångare, bondspelman och
berättare. Hon visar att hans studietid
blef så lång dels på grund af samlarifvern

— hans flesta landsmålsarbeten utgåfvos
under studietiden— dels emedan han genom
sina landsmålssoareer förtjänade till sina
studier, för hvilka han så föga skuldsatte
sig att han två år efter studietidens slut
hade betalt dessa små belopp.

Emellertid blefvo Uppsalaåren många.
I tio år firade Bondeson sina påskaftnar på
Åsen. Och dessemellan var han en alltid
välkommen glädjebringare i det
trefnads-fyllda hemmet med de många
arbetsbördorna, där man dock gaf sig tid med den
då åtminstone mest försummade af alla
sällskapsplikter: att emellanåt bereda den
studerande ungdomen stunder af hemkänsla.
Så väl husfaderns som husmoderns
egenskaper gjorde det Holmgrenska hemmet i
hög grad tilldragande för ungdomen. Under
de, för deltagarna minnesvärda, »
mottagnings-aftnarna för studenter-» var Bondeson det
outtröttligt muntrande elementet. På Åsen
hade också den nybildade
Philochorusföre-ningen — i hvilken Bondeson blef en ifrig
medlem — funnit sina första beskyddare.
Och när sedan lilltösen Greta kom till
Göteborg, då blef det hon, som i sin
ordning — såsom berätterska och sångerska

— gjorde sin barndoms »sagofarbror» till
många andras vän, på nytt känd och
uppskattad i vida kretsar.

Pä grund af dessa förhållanden kom
Blåa Kistan just till Majgården,
utgifvarin-nans nuvarande hem. I bättre händer hade
den aldrig kunnat komma. Ett drygt
kärleksverk har det varit att genomforska och
ordna dess innehåll; att urvälja och
sammanställa. Ett arbete vid hvilket den
personliga tillgifvenheten för författaren ej
skulle räckt till, om den ej varit förenad
med den personliga förståelsen af
Bondesons tiationella betydelse.

*



Nu en snabb sammanfattning af Greta
Holmgren-Strömboms meddelanden.

Redan i barndomshemmet väcktes
Bondesons kärlek till sagor, sägner och visor
af fadern Carl Bondeson, som var en
framstående berättare och skicklig handtverkare,
sadelmakare och skomakare i Vessige,
Halland. I den lilla rödmålade stugan vid
Ätran föddes August Bondeson tidigt på
våren 1854.

Hemmet kallade han senare alltid
Fågelboet. Under uppväxten en upptågsmakare
af värsta slag blef han därför ofta strängt
tuktad af modern, hvars ömma hjärtelag
han dock alltid förstod och hvars klara
blå ögon lyste sonens väg, så länge hon
lefde. Ofta återkom han till Fågelboet,
alltid längtande att återse de kära i hemmet.

Under skolåren hade August Bondeson
tankar på att bli präst, något som särskildt
hans mor önskade. Flera predikningar,
som han försöksvis skrifvit, finnas kvar
bland hans papper. Det
naturvetenskapliga intresset tog dock öfverhand. 1877 på
våren, efter i Göteborg lyckligen aflagd
studentexamen, skref han in sig såsom
medicine studerande vid Uppsala universitet.

Efter studiernas afslutande 1889 slog
han sig omedelbart ned i Göteborg som
praktiserande läkare och utöfvade där sin
verksamhet. Ehuru denna tog större delen
af hans tid, ångrade han aldrig sitt val af
lefnadsbana.

Så skrifver han t. ex.:

Mina patienter äro nästan alla fattiga, så att
förtjänsten är minimal. Men det gör detsamma,
jag har så stor glädje af att göra min plikt och
känner mig så rikligt belönad af den tacksamhet
och tillgifvenhet, som strålar mot mig då jag
kommer in i de fattiga hemmen, där de veta, att jag
kommer för den lidande människans skull, ej för
förtjänstens.

Jag välsignar den stund, då jag valde läkarens
kall. Nu känner jag lifligare än förut att jag valt
efter mitt hjärta.

På ett annat ställe säger han, vid en
återblick på Uppsalatiden:

Då man lämnar universitet och studier och
träder ut i lifvet för att verka, förvånas man öfver
hur teorier och utopier blekna för att låta plikten
mot medmänniskor träda allt bjärtare i förgrunden

.....Min hela filosofi ligger i de gamla orden:

Hvad I viljen att människorna skola göra eder, det
gören I ock dem. Vi behöfva alla hvarandra.

Efter ofta blott några timmars sömn
satt han ej sällan kl. 4 på morgonen vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free