Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Spåkvinnan mamsell Arfvidsson. Af Ernst Wallis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
ERNST WALLIS
MAMSELL ARFVIDSSON. HANDTECKNING
AF C. A. EHRENSVÄRD. I
Sjöholms arkiv.
ofvan. Doktor Carl Forsstrand lämnar en
mängd alldeles nya och hittills fullkomligt
okända upplysningar rörande den
namnkunniga sibyllans biografi. Den nitiske
forskaren har lyckats utreda mamsell
Arwidssons härkomst, släktförhållanden och
födelseår samt dessutom hvar sibyllan bott
under olika skeden af sitt långa lif. De
källor han begagnat ha varit Stockholms
mantals- och taxeringslängder,
bouppteckningar, de olika församlingarnas dop-,
vigsel-, husförhörs- och begrafningsböcker,
annonser i Dagligt Allehanda och slutligen
de i Stockholms rådhusrätt förvarade
dödslistorna. De många nya fakta han
sålunda bragt i dagen vederlägga fullkomligt
Crusenstolpes och andra sensationslystna
författares fantastiska skildringar, men stå
i mycket god öfverensstämmelse med de
berättelser som Ehrensvärd, Carl Göran
Bonde, Jakob de la Gardie och fröken
Rudenschöld efterlämnat rörande sina
besök hos spåkvinnan.
Med tillhjälp af detta historiska
material, som är fullt pålitligt, om än ytterst
ofullständigt och fragmentariskt, skola vi
söka teckna några drag ur den gamla
spåkvinnans lif.
Hon var en äkta stockholmska. På
konung Fredriks tid lefde här en vaktmästare
vid Generalförråds-kassan vid namn Erik
Lindborg. Han var gift med Anna
Katarina Burgin. De hade ett enda barn,
dottern Ulrika Lindborg, född år 1734.
Vaktmästaren Erik Lindborg tyckes ha varit
en vän af böcker och en skötsam man, ty
då han afled i januari 1739, efterlämnade
han ett stenhus vid Stora Gråmunkegränd
och åtskilliga lösören, däribland en liten
boksamling.
Vid fem års ålder blef sålunda Ulrika
Lindborg faderlös, men redan året därpå
fick hon en styffar. Mästerkocken vid
kungliga köket Arfvid Arfvidsson friade till
änkefru Lindborg och fick ja. Bröllopet
stod i maj 1 740. De båda makarna bodde
i stenhuset vid Stora Gråmunkegränd. Det
var ett litet hus med blott två våningar,
hvardera om två rum. Mästerkocken med
sin familj bebodde ensam hela huset.
I detta lilla stenhus midt i den äldsta,
den mörkaste, den dystraste delen af det
gamla från medeltiden härstammande
Stockholm tillbragte Ulrika Lindborg hela sin
uppväxttid, hela sin ungdom, en del af
sin medelålder, ända tills hon fyllt 37 år.
Det var medan hon bodde där hon, efter
uppnådd myndighetsålder, bortlade sitt
fäderneärfda namn och i stället antog sin
styffars. I 1760 års mantalslängd kallas
hon Ulrika Arfvidsson, ett namn som hon
sedan behöll.
För öfrigt känner man ingenting från
de första 37 åren af hennes lif. Det
förtjänar likväl att nämnas, att den lilla
boksamling, hon ärft efter sin far Erik
Lindborg, innehöll, förutom åtskilliga
planschverk, historiska skrifter och skolböcker,
äfven några arbeten, som voro ägnade att
väcka den unga flickans håg för
mysticismen. Där ha vi måhända att söka
första fröet till hennes framtida
verksamhet som spåkvinna.
År 177 i, samma år då Gustaf den tredje
besteg tronen, bildar en vändpunkt i
mamsell Arfvidssons lif. Hon förlorade då sin
mor (styffadern hade dött redan 1767) och
blef ensam ägarinna af stenhuset vid Stora
Gråmunkegränd och ärfde dessutom 2,000
daler kopparmynt. Hon stod nu, vid 37
års ålder, alldeles ensam i världen, hade
inga syskon, inga närmare släktingar. Snart
efteråt sålde hon stenhuset och flyttade
till norr. Hon hyrde en bostad i ett hus
vid Lästmakaregränden, och det var där
hon småningom började förvärfva rykte för
sin underbara skicklighet i konsten att spå
i kaffe. Men därom finns icke en enda
trovärdig underrättelse förr än 1784, då
hon redan uppnått 50 års ålder.
Från denna för öfrigt i ett fullkomligt
mörker insvepta period af hennes
spådomsverksamhet har emellertid doktor
Forsstrand i Jakobs församlings husförhörsbok
lyckats uppspåra en mycket märklig
underrättelse. Däraf framgår att mamsell
Arfvidsson från 1775 hade i sin tjänst en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
