Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Minchen Herzlieb. Ottilie i Goethes roman »Valfrändskap». Af Beatrice Zade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
BEATRICE ZADE
och många andra bekanta personligheter
vistades där längre eller kortare tid. Till
Jena och Weimar samlades allt hvad
Tyskland ägde ypperst af snille, lärdom och
bildning. Många utlänningar studerade
där, och förnäma eller ryktbara resenärer
hörde till ordningen för dagen. SCHILLER
bodde i Jena till slutet af år 1799, då
han flyttade till Weimar, och om han än
genom sjuklighet var urståndsatt att
nämnvärdt deltaga i sällskapslifvet, så bidrog
i alla fall hans blotta närvaro till att göra
de små städer, där han lefde, kända inom
hela den bildade världen. GOETHE kom
ofta till Jena. Dit drogs han först väl
hufvudsakligen af Schillers sällskap, och
sedan han fått vännen till sig till Weimar,
dock oemotståndligt af den sköna naturen
och den lugna ensamhet, hvaruti han
där kunde draga sig tillbaka. När
hof-luft, sällskapsplikter och husliga
missförhållanden blefvo honom för tunga och
hotade att minska hans arbetskraft,
flyktade han alltför gärna till Jena, där
hertigen alltid beredvilligt upplät bostad åt
honom, vanligen i slottet. Ofta stannade
Goethe hela månader i Jena. Han kunde
där inrätta sitt lif alldeles som han ville,
utan hänsyn till någon slags förpliktelse.
Han arbetade och diktade,
experimenterade och promenerade, och när han hade
lust till sällskap, fann han i Jena
öfverflöd på angenäma, intressanta och
begåfvade människor, hvilka ej begärde
bättre än att få umgås med honom.
Ett af de hus i Jena, dit han särdeles
gärna och ofta styrde sina steg, var
bokhandlare Frommanns. Såväl denne själf
som hans fru voro utmärkta personer,
ädla, intelligenta och fint bildade. Fru
Frommann var i besittning af stora
sällskapstalanger, och genom sitt yrke som
bokförläggare kom herr Frommann i liflig
beröring med samtidens skriftställare och
lärde. Bägge makarna voro mycket
omtyckta i vida kretsar, och deras hem var
under 30 års tid ett af de allra mest
gästfria och eftersökta i Jena, ehuru den
största enkelhet härskade där. Medan
den romantiska kretsen var samlad i Jena,
var sällskapslifvet därstädes mera
splittradt än annars, och under den tiden var
det Frommannska huset så att säga neutral
mark, där nästan alla de olika partierna
möttes. När sedan under det nya
århundradets första år romantikerna
skingrats som agnar för vinden, de yppersta
universitetslärarna kallats bort från Jena
och krigets fasor år 1806 gått härjande
öfver den annars så fridfulla trakten, var
det slut med den lilla stadens glansdagar.
De berömda namnen försvunno ur
förteckningen på invånarna där, studenternas
antal minskades snabbt, i samma mån
som universitetets anseende sjönk, och
ryktbara resande visade sig alltmera sällan
inom de gamla murarna. Ett af de få
Jena-hem, som under och efter denna
sköflingens tid förblef detsamma som
förut, nämligen en mötesplats för snille
och vett, var det Frommannska. Det
utgjorde jämte det Knebelska huset och
några få andra betydande familjer den
återstod af tidigare andlig rikedom, som
Goethe menade, när han vid ett besök
år 1807 skref: »Jag befinner mig här
på ruinerna af Jena.»
Det Frommannska husets ende son,
F. J. (Fritz) Frommann, beskrifver
sällskapslifvet i sitt föräldrahem sålunda:
Till tedags d. v. s. kl. 5 var min mor fix
och färdig med allt, temaskinen kokade,
smörgåsar och skorpor stodo på bordet — nu kunde
hvem, som ville, infinna sig. Om ingen kom,
läste min far högt, ty han läste väl och gärna.
Om husets vänner kommo eller damer hade
låtit anmäla sig, så utgjordes underhållningen
endast af samtal, hvilka ofta voro lifliga nog.
Såväl den vetenskapliga som den sköna
litteraturen sysselsatte min far, hvilken med intresse
och förståelse följde densammas utveckling, och
i allmänhet också de öfriga närvarande lifligt.
Min mor hade hvarken anlag eller lust att
behärska konversationen, men förstod genom sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
