Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Minchen Herzlieb. Ottilie i Goethes roman »Valfrändskap». Af Beatrice Zade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
BEATRICE ZADE
Minna var »kvinnlig» i ordets gamla
häfdvunna betydelse: osjälfständig,
uppoffrande, hängifven, huslig. Hon
underordnade sig gärna andras vilja, hennes
intressen gingo ej långt ut öfver familjen,
kärleken, hemmet, och i äktenskapet såg
hon kvinnans ej blott högsta, utan enda
bestämmelse. Så skrifver hon i ett bref
till Christiane Selig, hvilken just stod i
begrepp att gifta sig med jur. dr. J. W.
Albers i Lüneburg: »Du börjar nu först
ditt lif. Allt föregående var dock endast
förberedelse och all annan glädje blott
en försmak af det, som nu väntar dig.»
Och: »Det (äktenskapet) är ju vår
bestämmelse, och det är bra, att det är
så. Jag vill på intet sätt, att det skulle
vara annorlunda. Christiane förlofvad!
O hvilken vacker klang det ordet har!
Med fästnio förstår man ju intet annat
än en helt och hållet lycklig varelse.»
Att äga barn tycktes Minna vara lifvets
högsta lycka och ändamål. Det låg något
moderligt öfver hennes omsorg för andra,
och barn älskade hon öfver allt annat.
Efter slaget vid Jena skref hon: »I farans
stund tänkte jag ej på något annat än
på barnen. För att rädda små barns lif
ville jag gärna dö tre gånger om. Jag
tror ej, att det finns något i världen,
som förtjänar att älskas mera än barn.»
I Minnas förtjänster och företräden
lågo emellertid hennes fel inkapslade och
utvecklade sig med åren till de
egenskaper, som blefvo olycksbringande för henne.
Osjälfständigheten blef vid mognare ålder
viljesvaghet, hängifvenheten för de
närmaste blef till öfverdrifven pliktkänsla,
och det uppoffrande i hennes natur
stegrades till undertryckande af den egna
personligheten. En annan uppfostran,
där hennes vilja stålsatts och hennes
själf-känsla stärkts, skulle utan tvifvel kunnat
göra henne till en kraftigare, lifvets hårda
slag mera vuxen person. Men de s. k.
kvinnliga egenskaperna voro just fru
Frommanns ideal, och den uppfostran hon
gaf Minna Herzlieb gick till dennas olycka
ut på att stegra det veka, böjliga,
med-görliga i den unga karaktären.
Minna blef afgjordt en pliktmänniska,
för hvilken det framför allt gällde att
tillfredsställa de kraf, som hennes
omgifning och antagen sed kunde ha på
henne. Om därvid hennes eget inre
för-kväfdes, hennes egen lycka brast, det fick
ej betyda något. Och dock fanns i
hennes själ en afgjord trängtan efter
lifs-stegring, efter ett lif i själfmedvetenhet,
efter målmedveten personlig lycka, en
längtan efter frigörelse och själfständighet.
Detta drag, det finaste och vackraste i
hela hennes personlighet, kan man blott
svagt skymta i brefven till Christiane
Selig, hvilka Gædertz publicerat.
Tydligare blickar det en till mötes i hennes
lifs kamp mellan lycka och plikt. Ett
par gånger ser man hennes lyckoträngtan
segra, rätta ett begånget misstag och
uthärda tadel och förtal hellre än att offra
sig själf. Och när hon slutligen böjer
sin nacke under det, som hon håller för
sin plikt, blir denna för henne en
kvalfull strid, där hennes personlighet
dödligt såras och går under.
För alla dem, hvilka kände Minchen
Herzlieb i ungdomsåren, var hon endast
en strålande, gla,d och skön uppenbarelse,
uppburen och omsvärmad af alla, med
de bästa utsikter till att göra ett s. k.
godt parti och i en stilla huslighet vid
en präktig mans sida finna lycka och
tillfredsställelse. Det finns unga flickor,
om hvilka man säger: »hon finner ej lätt
en passande make», och åter andra, som
inge sin omgifning tanken: »hon blir
lycklig med hvem som helst, hvem än ödet
beskär henne till man». Minchen Herzlieb
hörde till det senare slaget. »Hon tycktes
född till att göra andra lyckliga», menade
en väninna till henne. En enda människa
har sett till djupet af Minchen Herzliebs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
