Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - A. T. Gellerstedt. Några erinringar af Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
FREDRIK VETTERGREN
från villan vid villagatan.
akvarell af a. t. gellerstedt. 188 i.
som naturdiktare själfva motsatsen till
den poetiska söndagsseglaren och
söndagsjägaren. Han förfogar öfver en
saklighet som annars nästan blott Strindberg,
visserligen inom ett mycket mindre
område men äfven utan vanföreställningar
och hugskott.
Från sina göromål sökte skalden
också alltid ånyo ut till landet, till naturen,
till de enkla och goda människorna.
Gärna vistades han på Öland, hvars
»alfvars» ostörda ensamhet,
tusentung-ade lärkjubel, gränslösa skyvimmel ban
tidigt besjungit, och där han ännu på
äldre dagar med förkärlek tillbringade
några sommarveckor på ett särskildt litet
ställe, som han också nästan ifrigt rådde
andra att besöka, icke minst om de själfva
hade lust att skrifva verser om skyar och
himlar. Han tyckte, att detta landskap
gaf själslyftning och ingifvelse. Eller
han dvaldes hos en vän å egendomen
Sickelsjö nära Arboga; »dess goda
tomtar» har han haft i minne. Men
också inne i själfva hufvudstaden omgaf
sig rosodlaren och fågelälskaren gärna
med den omgifning som passade honom.
Han hade ju flera bostäder där
under sin långa bana, men en följd af
år, eller rättare i två repriser, bodde han
och hans hustru i en villa vid Villagatan,
som då ägde trädgård. Nu är den borta
»med allt hvad den inhägnade af hem och
träd, blomster och obeskriflig trefnad
under ett kvartsekel», och ett modernt
hus står där i stället.
Gellerstedts sista, mångåriga
Stockholmsbostad, Sturegatan 52, bjöd till
skaldens dagliga ögonfägnad på Stureparkens
utomshusgrönska. Därjämte hade han
sedan länge skaffat sig sitt »Sommartorp»
ute på Värmdön i Stockholms skärgård,
där han med sin hustru tillbringade så
många lyckliga tider, skötte så många
rara rosor och andra blommor, tryckte
sä många vänliga händer, diktade så
många solstrålevisor. Inom dess grind
kunde han lefva med sina älskade
växter och småfåglar som han ville, snart
sagdt dag och natt, ty ej heller de ljusa
nätterna och de tidiga morgnarna hade
några hemligheter för honom. Hör bara
några strofer ur diktsamlingen från 91:
Så hjärtans godt man sofver
här i vårt sommarbo,
men uti trädgår’n ger sig
ej sommarnatten ro.
Ty drar jag upp gardinen
helt arla klockan två,
så sitter trädgårdssångarn
och borrar bigarrå.
Om klockan tre jag tittar
ur sängen litet smått,
löfsångarn far och rensar
från kryp hvart rosenskott.
Klockan fyra syltar ekorren
jordgubbar, klockan fem komma trastarna . . .
MH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
