Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Hans Sachs. Af Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
SIGRID ELMBLAD
därigenom en länk mellan den religiösa
dikten och den profana folkdikten, hvilket
höjde den senare och gjorde den förra
mera mänsklig. Dittills hade det gått
myc-bet strängt till vid sångtäflingarna, som
brukade äga rum i Marthakyrkan. I den
förhängda märkarbur, som tjänade till
sångdomstol, sutto nämligen fyra märkare, hvaraf
den ene hade bibeln uppslagen för att se
om texten öfverensstämde med skriftens ord,
den andre skulle se till om slutrimmen stodo
i rätt förhållande till hvarandra, och den
tredje och fjärde skulle räkna stafvelser och
versfötter. Men med Hans Sachs kom en
friskare anda i all denna förkonstling, äfven
oin han ej helt förmådde frigöra sig ifrån
den, och man kan väl på honom tillämpa
de orden ur en af hans första mästartoner,
»Die hohe Bergweis», som han skref 1516:
»Ach, der thön mancherleie, neue, freie,
mit süsser Melodie».
Främst af allt hvad Hans Sachs diktat
stå emellertid hans fastlagsspel. De äro
visserligen i de flesta fall bildade efter
främmande mönster. Dekameron och
Eu-lenspiegel hämtar han ofta stoff ifrån, men
han behandlar det med samma omskapande
kraft som Andersen i sina sagor; och med
en allt försonande humor, helt och hållet
frigjord från den plumphet som utmärkte
hans föregångare framställer han där sin
tid och sin omgifning, småborgarklassen,
utan misskund med deras fel och svagheter
men utan gift i den stingande gadden.
Han svänger sitt gissel åt alla håll, men
han gör det i önskan att gagna med agan,
och den popularitet och aktning, som han
åtnjöt i sin fädernestad, bevisar bäst att
man förstod gäckeriets innebörd och
skattade det efter förtjänst. Hopen skrattade
och applåderade sina egna dårskaper, där
den samlades i »Heilsbrunnerhof», den
stora kringbyggda värdshusgården, med sina
längs byggnaderna löpande balkonger,
sådana som man ännu i dag ser på de
gamla Nürnbergerbyggnaderna och som
fingo tjäna till åskådarplats. Det var inte
något dyrt nöje att gå på teatern den tiden.
Hans Sachs hade fått tillåtelse af rådet att
uppföra teaterspel två gånger i veckan, men
han fick inte ta högre entré än tre pfennig.
Den tölpige bonden, den dumma,
godmodiga bondhustrun, den svartsjuke äkta
mannen, den ondsinta eller trolösa hustrun,
den osedlige prelaten och den gamla kopp-
lerskan äro typer som ofta förekomma i
hans fastlagspel, och listen, lättjan,
girigheten, dryckeslasten och frosseriet tecknar
han med lika mycket burlesk satir som
hjärteren humor och med ett dramatiskt
lif, som än i denna stund är af förbluffande
scenisk verkan; den tyska dramatiken, ett
litet barn, som knappast lärt sig gå,
utvecklades i Hans Sachs’ hägn till ett verkligt
underbarn.
Hans Sachs går i dessa fastlagsspel en
smula illa åt kvinnorna i allmänhet och
hustrurna i synnerhet, en tribut åt
tidsandan, som ingalunda hade sin grund i
någon själferfarenhet från hans sida, ty
äfven hans andra äktenskap varlyckligt,ehuru
han begick det vågspelet att vid nära 67
års ålder gifta om sig med den sjuttonåriga
änkan efter tenngjutar Endros, Barbara
Harscherin. Men han skildrade hvad han
såg omkring sig, och det var nog inte alltid
af vederkvickande art. Kvinnans sfär var
ju under denna tid ovanligt inskränkt,
rid-dartidens rökoffer hade längesedan
fördunstat, och inom handtverkskretsarna tillkom
en omständighet, som väl gjorde männen
benägna att betrakta en hustru så godt
som ett nödvändigt ondt. En gesäll fick
nämligen inte tillträde som mästare, innan
han ingått i det heliga äkta ståndet.
Smederna hade det privilegiet, att en gesäll
kunde få göra sitt mästerstycke »im
ledi-gen Stånd», men han fick inte begagna
sin mästarrätt, innan han tagit sig en äkta
maka »att visa sig med i kyrkan och på
gatan». Om en gesäll gifte sig med en änka,
kunde ett af de två gesällåren efterskänkas;
om däremot en lärling gifte sig, gick han
miste om rätten att aflägga mästarprof.
Att sådana tvångslagar inte voro
ägnade att befordra ömmare känslor eller att
höja kvinnans värde annat än som
handelsvara är ju tämligen klart, och det är ju
både möjligt och troligt, att de husdrakar,
otrogna hustrur och kvinnliga hycklerskor, som
Hans Sachs skildrar, inte hörde till undantagen
på femtonhundratalet. Själf lefde han som
sagdt lyckligt i båda sina äktenskap, det
förefaller till och med som om han varit
ännu lyckligare med den unga Barbara än
med fru Kunigunde, ty om henne anmärker
han dock i sin minnesdikt, midt upp i all
sin smärta, att hon var »etwan heftig mit
Worten bei dem Gesind», och i sin dikt
»Das bitter süss ehlich Leben» utbrister han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
