Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - »Pepitas bröllop». En episod ur Oscar Levertins biografi. Af Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
WERNER SÖDERHJELM
riktigt nöjda med den, tycker jag. Det
är artistisk schwung öfver allt, och skall
den nog lefva sitt lif!»
Annars berättar han i dessa bref till
Heidenstam från början af 1890 att han
mår bra, om ock blodet är rebelliskt
ibland, han förtäljer om gemensamma
bekanta och vill att de skola skrifva en
Davosroman tillsammans: »jag skulle
kunna göra superba saker där, t. ex.
bref från fin-de-siècle-mannen till hans
älskade, halft förtviflade och halft
blagueur!...» Han har gjort en liten
dikt om »Konung Lif och drottning
Död» samt börjat en annan, »en syn i
hvitt — om vårens rikedom, nästan
transcendental i sin idealism — af
hägg-doft, dagg och sollyst äppelblom — du
ser, att det ej är skomakarrealism
åtminstone» — och vi se, hur den nya stämningen
stimulerar! — Glad omtalar han en
berömmande tysk recension af
doktorsathand-lingen, »förvånande flit, beläsenhet etc.
— jag skämdes nästan öfver att vara
boksynt — hur mycket hellre poet och
mondän!»
Den 29 januari kan han meddela sin
kusin, att Pepita är färdig, och efter att
hafva antydt dess innehåll fortsätter
han:
Hvad sägar du om sådana ord af en f. d.
svensk naturalist? ... Själf är jag en smula
rädd att mina gamla vänner skola betrakta
detta som ett affall, hvad det icke är. Det är
endast en protest mot allt det lilla, obetydliga,
detaljpetiga, verklighetsvidskepliga, som ännu
grasserar där hemma. Se böcker af fru
Edgren, Kowalewski, Björnson, allt rena smörjan
i min tanke.
Du kan ej tro, hvad Heidenstam blifvit mig
kär. Tro dock ej, att han har mig i sitt våld,
vi ha ömsesidigt påverkat hvarandra och han
har erinrat mig, att jag icke alls är en realist,
men en romantiker, en som helst skildrar dröm
och fantasi. Men det är ej blott andligen som
han gagnat mig, han har hållit mitt humör
oppe då jag kände mig så öfvergifven . ..
Om du visste, hvilka märkliga processer
som röra sig i min själ, jag har blifvit så gam-
mal och konservativ, allt studsar tillbaka mot
min likgiltighet och min skepsis ...
... Egendomligt nog var Hellen (Lindgren,
af hvilken Oscar just haft ett bref) lika led på
den svenska radikalismen, de kalla’t, som jag
— nya ideal skola hopljugas, de gamla äro för
trådnötta och nattståndna. — Jag skrattade
med hela munnen, när jag läste »Paa Guds
veje» — man skall vara norsk skrodör, hableur,
gammal herre, van vid prat och applåder, för
att skrifva ihop denna norska historia. Hvad
den mannen tror på allt, Spencer, dusch, gå
på händerna etc. Låtom oss bedja en mild
försyn att vi aldrig skola möta så tråkiga
figurer.
Det ofvan antydda brefvet till
Geijerstam från midten af februari är tyvärr
förkommet; men till Tor Hedberg, som
han också vill förbereda, skrifver han:
Orsaken till att jag just i dag skrifver dig
till, vet du kanske redan, om du träffat G. af
G.; och om du ej gjort det, så gå upp till
honom och läs ett bref, som jag för några dagar
sedan tillskref honom. Du får däraf se, att
jag och Heidenstam samman skrifvit en
liten litterär broschyr, där vi i viss mån skämta
med realism och verklighetsskildring, Det hela
i en fantastisk ram och hållet i en artistiskt
uppsluppen ton, utan att vi göra något anspråk
på att vara doktrinära för något nytt. Vi
hafva endast velat framhäfva det fantastiskas
verklighet och likberättigade ställning med det
reella, det löjliga i att tillbedja verkligheten, det
platta i det vi kalla »lillnaturalismen», de
svenska fruarnas, Edgren, Agrell,
Wahlenberg-Roos-ska genren — och för öfrigt den kult för det
lilla exteriöra och anekdoktiska som jag själf
hemfallit till i »Småmynt»! — Nåväl, detta
kan ju ej såra någon. Jag tror du skall
underskrifva hvart ord i den lilla skriften. —
Emellertid, blotta tanken på att jag i dessa
saker kunde säga något, som gjorde G. af G.
ledsen eller förargad, lät mig i bref till honom
behandla saken alldeles för högtidligt. Jag
genomläste nyss korrekturet och fann det hela
vara ett oskyldigt och högst måttfullt litet
litterärt kåseri och ber dig därför lugna G. af G.,
ifall han skulle inbilla sig, att — hvilket han
med sin vackra men något trånga fanatism har
lätt för att göra — jag blifvit tubbad af H-stam
till att bli någon sorts öfverlöpare. Gustaf är
mig så kär, att bara den tanken, att han, om
också med orätt, skulle tro mig om något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
