Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Konstutställningen i Malmö. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
CARL G. LAURIN
utställa, mot de hyggliga privatmänniskor,
som låna ut sina taflor och ej minst mot
det svåra och obehagliga arbete, som
utförts af generalkommissarien för
konst-afdelningen, en general af den sorten
som är skottafla för både fiender och
vänner under hela drabbningen, hur
mycket han än segrar.
Inom de tegeltäckta hvita murarna
och trappgafvelstornen, som bildade en
så enhetlig och stilfull ram kring den
Baltiska utställningen, fanns mångahanda,
men intet hade det andliga och
materiella värde som konstutställningen.
Värdig, nästan strängt allvarlig, reste
sig konsthallen med sitt fyrkantiga, tjocka
torn, sina släta ytor och sin väldiga
portal, hvilken liksom sög in
människomängden från den stora trappan utanför. Det
hela bildade afslutningen på en
rektangulär väldig damm. Något af ett tempels
helgd hvilade öfver konsthallen, både då
solen lyste på tegeltak och glänsande
hvita väggar och ännu mer då den tjocka
vattenstrålen ur dammen gnistrade i
solskenet mot bakgrunden af konsthallens i
skuggan liggande fasad.
Boberg har i allmänhet lyckats ge
också Baltiska utställningen en på en
gång festlig och gedigen karaktär. I dess
konsthall har han på ett genialt sätt löst
sin uppgift. Planen är så redig att man
där ej kan gå vilse. Befinner man sig
i den kupoltäckta skulpturhallen med
dess effektfulla genomblickar utåt
fontänen och inåt arkaderna, kan man välja
någon af de dörrar, öfver hvilka läsas:
Sverige, Danmark, Tyskland,
Ryssland-Finland, och har man väl kommit in, så
är det så sinnrikt ordnadt, att man också
sett allt svenskt, danskt, tyskt, ryskt och
finskt. Om man sedan begripit, blir en
annan sak. Skulle man af nationella
skäl, hvilket ur konstsynpunkt vore
mycket att beklaga, af gruppen
Ryssland-Finland ej vilja se en enda rysk tafla,
så går man endast genom de tre salar,
där finsk konst hänger för sig själf. Jag
har aldrig sett någon konstutställning, där
skulpturer, målningar och etsningar,
tillsammans 3,543 nummer, så vackert och
öfverskådligt exponerats. Tyvärr hade
en del konstnärer och konstnärsgrupper
fått hänga själfva, och där blef man
påmind om att Tegnér själf ej kunde läsa upp
sina dikter, och att de skickligaste läkare
ej kunna operera sig själfva.
Konstutställningens chef, oscar
björck, hade anordnat det mesta,
åtminstone det bäst hängda. Han är en af de få
personer, som ha smak. Man kan vara
mycket bra konstnär i alla fall. Ar det
ej den tyske estetikern Vischer som
påpekar, att både Dürer och Michelangelo
saknade smak? Har man smak, så är det
så mycket roligare, och för en chef för
en konstutställning är denna egenskap
nödvändig. Hur stor en utställning än
må vara, det viktigaste blir alltid urvalet
och att man vid anordnandet betänker,
att det är nästan lika nödvändigt att få
bort det dåliga som att få dit det goda.
Chefen för konstutställningen måste vara
enväldig, med de förtjänster som
erfordras, när man blott har att svara inför
Gud och konstkritici. Han måste vara
handfast, kunna afvisa den svärm af
dåliga konstnärer och konstnärsgrupper,
som tiggande och hotande vilja vara
med. Men han måste också vara
smidig och aldrig glömma att goda
konstnärer sällan svara på bref eller
inbjudningar och att ibland, då det gäller
konstnärsgrupper, den personliga
älskvärdheten vid underhandlingarna med en
utställningskommissarie kan vara omvändt
proportionell mot de konstnärliga
förtjänsterna. Fordras det i detta fall en
Bismarcks energiska bonhomie, slughet
och kraft för att få med de motsträfviga
snillena, så behöfves ibland en S:t
Antonii motstånd mot företeelser, som äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
