Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dödens sång. Af Angel Guimera. Från catalanskan af K. A. Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
ANGEL GUIMERA
Jag lägger mig ned på molnen — de svarta, och drömmer där.
De vagga mig fram och mig bära — från sfär och till annan sfär.
Hur vaktas ej ömt
hvarje nyck som är min!
Den gång Intet jag drömt
bröt en syndaflod in.
Och mänskligheten, den tokan — hon tror, att hon framåt går,
fast hon inte kommer ur fläcken — där hon stampande stilla står
och ser seklerna fly
och likt sandkorn för vind
hvirfla upp i en sky
och piska mot kind.
Hvarken domare eller konung – jag är i vår skumma värld,
blott dagakarlen som mejar — som mejar för Herrens härd.
Allt, allt är af gagn,
såväl blomma som knopp,
tills jag Herrens vagn
har kört rågad opp.
När fram jag har kört till porten — jag knäböjer vid min graf.
Jag lutar mig mot min lie — och tager min skalle af.
Här är skörden jag för!
Herre daglön mig gif!
Och hans finger mig rör,
och i fröjd dör mitt lif.
Jag sitter och rider grensle — på forntida grå Pyramid
och sjunger och sjunger som syrsan — i väntan på vinterns tid.
0 hvad gagnlöst besvär
1 kvinnor och män!
Kom och hör min konsert
och dansa vid den!
Från catalanskan af K. A. HAGBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
