Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Robinson. Af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBINSON
579
efter det.1 Det mesta som nu står på
dagordningen af reformer förbereddes
under åttiotalet. Och månne ej detta
var en fullt ut så nationell gärning som
danandet af ett godt försvar? Äfven i
fråga om ämnesvalet voro åttiotalets
författare lika svenska som nittiotalets.
Äro ej Snoilskys och Viktor Rydbergs,2
Strindbergs och Ola Hansons, Bondesons
och Bååths, Ernst Ahlgrens och A. Ch.
Lefflers, Tor Hedbergs och G. af
Geijer-stam’s bästa verk från åttiotalet lika
svensk konst söm bilderna af Kavaljerer
och Jerusalemfarare, Karoliner och
Folkungar?
Åttiotalets stora fel var det, som
Robinson ofvan påpekade: att låta tendensen
försvaga så väl lifssanningen som konsten
i diktverken. Ett andra var det, som
Selma Lagerlöf beklagade i sitt nyss
anförda bref: att man för
hvardagsmän-niskorna glömde fantasiens folk.
Dels genom sina egna senare verk,
dels genom sitt mottagande af
Heidenstam, Fröding, Selma Lagerlöf, Karlfeldt,
Hallström bekände åttiotalisterna själfva
sin tidigare begränsning. Aldrig har ett
nytt skede inom ett lands litteratur
blifvit så ädelmodigt välkomnadt af dem det
besegrade; aldrig ett i dubbel mening mer
otacksamt anfall ägt rum än det nu åter
började mot åttiotalet. Åttiotalet, som
aldrig ägde någon makt mot hvilken man
1 Vi, som hade den nu som dålig ansedda
vanan att läsa Georg Brandes, fingo ett godt
försprång i fråga om världslitteraturen. Sålunda
läste vi t. ex. i början af åttiotalet — på
Brandes’ anvisning — Gottfried Keller, som F. Böök
nu anbefallt till svenskarnas uppmärksamhet.
Hur mycket annat läste vi ej af stora författare,
dem nutidens föraktare af »Brandesianismen»
kanske inte ens få en aning om!
2 Snoilsky och Viktor Rydberg voro alltid
högt skattade af »unga Sverige». Rydberg »var
allas vår uppfostrare», sade Gustaf af
Geijerstam, och Levertin gaf honom ofta sitt
varmaste erkännande.
behöft reagera; som, när det stod på sin
höjd, bestod af en handfull ideligen
smädade författare och af några hundra
flitigt »oskadliggjorda» studenter, som på
ideernas område för Sverige ville göra
hvad Ernst Josephson talar om att de
unga opponenterna ville göra på konstens:
Om källan grumlats på din gård och mor din
vill ha vatten
så står du opp och drar till skogs om också
midt i natten;
du söker upp den bästa brunn,
för vatten hem från den —
det isar gumman först i mun
men smakar så förträffligt sen.
(En skål för Paris.)
När sedan nittiotalets diktare kommo
med vin, då jublade just denna
»gråväderstidens» ungdom dem till mötes
Den som likt mig var ung under
1870-talet, vet hvad man då saknade och
hvad åttiotalet gaf. Den som likt mig
lefvat mitt uppe i åttiotalet — under
hvilket Heidenstam vistades utomlands
och hans nutida eftersägare voro
kolt-barn eller ofödda — vet att åttiotalets
män och kvinnor sins emellan voro lika
olika till kynne och lifsåskådning som
nittiotalets och nittonhundratalets sins
emellan äro det; vet också att de ena
som de andra äro lika mycket fångna i
sina dogmer som någonsin åttiotalets
voro det.
En i andlig mening alldeles fri
människa är nämligen mycket sällsyntare än
ett snille.
Att Robinson midt uppe i åttiotalet var
en sådan fri ande, visar bland annat några
hans sidor om Naturalismens rättmätiga
gränser inom vitterhet och konst — med
anledning af Zolas bok Le Naturalisme.
Robinson gjorde där allvarliga gensagor
mot krafvet att också vitterhet och konst
borde bli vetenskap och arbeta med
vetenskapens metoder. Han betraktar
J. P. Jacobsen som till sin afsikt den
ende följdriktige naturalisten i norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
