Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - En litterär vagabond. Af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634 anna
pens välkända fördragsamhet ej öfverser
med den tilltagsne.
En sommarmorgon, förlidet år, var jag
äfven närvarande, då Ångskonerten skulle
afgå till Stockholm, och blef på den,
alldeles oförmodadt, varse, att Herr
Biskopen, hvilken jag då åtskilliga gånger sökt
att få träffa, äfven befann sig ibland
passagerarne, i fullt beråd att åter lemna
den strand, hvilken så gerna skulle önskat,
att den alldrig blifvit af Herr Biskopen
öfvergifven, och vid hvilken så många
outplånliga minnen ännu stå qvar, som
suckande önska en ny påhelsning. —
Den själsnjutning, Herr Biskopen, i min
barndom, ungdom och mannaålder, uti så
rikt mått, genom sina inspirerade skrifter,
skänkt så väl mig som många tusende
andra, förmådde mig då att genast ila
till min ej långt derifrån belägna
kammare, för att der uppsöka den redan
långt förut för Herr Biskopen bestämda
Poetiska resekosten, hvilken jag trodde
skulle vara så mycket begärligare och
välsmakligare, som den var tillredd utaf
en bland Herr Biskopens ungdomsvänner,
af hvars både tryckta och otryckta
skrifter jag inhämtat, att han helt och hållet
tillhörde Herr Biskopen. Först under de
veckor, jag denna sommar tillbragt på
landet, har det runnit mig i sinnet, att
jag lärer bortglömt att utsätta författarens
namn, Hummel, som under mitt vistande
i Ekenäs der afled, och öfver hvars
efterlemnade boksamling jag blef anmodad att
uppgöra förteckning. Som inga
språkkännare eller vitterhetsälskare der funnos,
så inropade jag nästan alltsammans, för
ovanligt godt pris, eller så mycket deraf,
som min knappa penninge-tillgång
medgaf. Herr Geheime Rådet Walléen har
sedan tillhandlat sig en del deraf, och
bland annat begärde han äfven
Originalet af det manuscript, som jag haft äran
tillställa Herr Biskopen, åt hvilken det
annars vid sjelfva inropet var bestämdt.
En renskrifvares okunnighet tvingade mig
att radera på flere ställen i början, och
dels glömska, dels osäkerhet att fa copian
i Herr Biskopens händer äro orsakerna
till dess smutsiga utseende, hvilket jag
hoppas ursäktas, då jag i en sådan hast
ej kunde få det omskrifvit. Jag hesiterade
väl något, så väl i anseende till den
genre, uti hvilken författarn skrifvit, som
os
ns slurfvaktighet, att öfverlemna
c n ihågkommande, att Herr Bisko-
p ni ’e tillhör alla genrar och dess
öivi _e godhet hela människoslägtet,
beslöt jag mig dertill. Någon vidare
afskrift af Hummels Oeuvres badines finnes
icke. — Att lemna underrättelse om
författarens namn var min ena
bevekelsegrund, och den andra att, i händelse Herr
Biskopen så önskar, söka återställa
corres-pondencen emellan Herr Biskopen och
honom. Den tredje och hufvudsakligaste
var dock den högfärden att veta ett af
mig författadt bref, blifva igenomläst af
en så världsbekant literatör. Det torde
nu äfven vara min skyldighet att upplysa
om, hvem jag är. Född i Östergötland
sattes jag redan på femte året i pension
hos en kyrkoherde Kernell, Atterboms
morbror, där jag njöt undervisning i 4 år,
hvarefter Hedborn, som först lärde mig
tralla Herr Biskopens af honom så högt
ällskade sånger, blef min informator i
fä-dernehuset; ty han var då tjenstledig.
Efter denna handledning intogs jag uti
Rectors dass i Linköpings Trivial Skola,
der jag då fick den i Erlangen, till min
stora saknad, afsomnade Kernell, och
Carlstedt, som i sina Hexametrar till hans
Manes, visst icke vanhedrat hvarken
honom eller sig sjelf, till mina knäkamrater.
I anseende till min totala okunnighet i
Grekiska språket måste jag dock, vid
deras uppflyttande på Gymnasium, stanna
qvar, tills jag blifvit så god Grek som de.
Under min gymnasiitid var jag ganska
för-sumling, och som jag då, efter min fars
inträffade död, fick handla som jag ville,
antog jag en fången Fransos till min
Språkmästare, en ung Skolmagister till min
lärare i Tyskan, och en Engelsk Lady —
med hvars ödens beskrifning jag är
sysselsatt för att få dem införda i
Åbo
Tidningar — till min Iäromästarinna i Engelskan,
hvarjemte jag äfven var fallen i det der
då herrskande Antiquitetsraseriet. Jag
begagnade mig således ganska litet af de
flere upplyste lärare, som funnos vid
Gymnasium, hvarföre jag ej heller erhöll något
förmonligt recommendationsbref till Upsala,
der jag dock lyckligt genomgick min
Student Examen, samt några andra
förberedande, och de sednare med godt vitsord.
Efter trenne terminers vistande derstädes
återreste jag till min hemort, och informe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
