Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Grekiska dikter. Öfversatta af Vilhelm Ekelund - Leonidas från Tarent. (Omkr. 280 f. Kr.) - Moschos. (Omkr. 150 f. Kr.) - Palladas. (Omkr. 415 e. Kr.) - Af okänd - Fragment af Sappho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
VILHELM EKELUND
Desse, ej mer för getterna sörjande, men för sig själfva,
stumma i bäfvande skräck bådo till räddaren Zeus.
Lugnt afvaktande stormens slut, det nattliga djuret
satt bland getter och män; drog sina färde till sist.
Taflan på ekens stam upphängde herdarne, tacksamt
offrande gåfvan till Pan, bergstraktens skyddande vän.
MOSCHOS. (Omkr. 150 f. Kr.)
Alpheus, lämnande Pisas stad, sig tvärs genom hafvet skyndar
till Arethusa hän med svallande famnen full af
skänker: friska olivträds glänsande löf och blommor;
djupt under hafvets böljor han borrar sig väg och brusar
mäktig åstad, — ej blandas de bägge främmande vatten,
hafvet ej anar floden som ilar inunder dess botten.
Eros, betvingaren, detta har lärt den förälskade floden,
Eros, bedåraren, full af list och förskräckliga anslag.
PALLADAS. (Omkr. 415 e. Kr.)
Utan förskyllan till världen jag kom; nu måste jag gå den
hemska svarta väg ned till Hades igen.
Ve, min moder, hvi födde du mig! Ve, bittra öde,
järnhårda grymma lag, utan försköning och nåd!
Intet var jag, så stiger till intets sköte jag åter,
ömkligt och intigt är allt mänskligt, och tommaste dunst.
Därför min bägare brädda igen, kamrat, låt oss dricka,
Bacchos ske pris, ty han är de eländigas vän.
AF OKÄND.
Ack, att min fader mig lärt att vakta de ulliga hjordar!
Under de vänliga almarna eller den trygga klippan
sutte jag då och spelade tyst det bekymrade sinnet
sakta till ro. Låt oss fly ur den glänsande staden, o Muser!
FRAGMENT AF SAPPHO.
Eros, lik vinden, som störtar sig på bergets träd,
bredde ut min själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
