Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - A. U. Wertmüller. Ett konstnärsliv. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. U. WERTMULLER
ett avseende anledning att besanna
ordspråket ingen profet i sitt fädernesland.
Beställningar flöto ej in så rikligt som
han kunde ha haft anledning att vänta,
och erkännandet från konstnärligt håll
var ganska reserverat. Vid
Konstakademiens sammanträde den 28 februari
1799 förbigicks han vid besättandet
av ledigheten efter Louis Masreliez.
När vid den genom Fehrmans död i
december 1798 uppståndna ledigheten
akademiens val stannade på Wertmuller
var hans beslut redan fattat —i sitt artigt
avböjande svar beklagar han att alla
anstalter vore så fastställda för hans i
dagarna skeende bortresa att de numera
ej stode att ändra.
Det hade kommit brev från Amerika,
och hur litet hemmastadd han än var i
det engelska tungomålet kunde han
säkert översätta dess enkla fraser:
»Jag har väntat er var dag», stod där,
»sedan juli gick in, och ofta när jag gick ut
tänkte jag att ni kanske skulle vara här innan
jag återvänder hem. Jag vill inte berätta er
vad jag kände vid läsningen av ert brev, jag
skall blott säga att jag för närvarande är
fullkomligt frisk men inte så lycklig som jag borde
vara med hänsyn till de välgärningar som för"
synen slösat på mig.»
Den 14 augusti 1799 avreste efter
ett hjärtligt avsked från släkt och vänner
Wertmuller från Stockholm över
Wär-nanäs i Småland, där han utförde major
Råberghs och hans frus porträtter till
modellernas obeskrivliga belåtenhet, till
Karlskrona, därifrån han den 9 november
inskeppade sig till Lübeck.
I Hamburg väntade Wertmuller en
viktig sändning från Stockholm. Han
hade kort före sin avresa därifrån
lånat sin svåger Pauli större delen av
det från Wretman räddade kapitalet
på 185,000 livres mot löfte att få det
återbetalat i Hamburg. Pengarna kommo
icke men i stället underrättelse att den
mäktige direktören i Banco Escompte
SENOR A MÖJA. OLJEMÅLNING AV
A. U. WERTMULLER. CADIZ I 791.
Tillhör enskild ägare i Madrid.
och Västindiska kompaniet Niklas Pauli
hade gjort konkurs.
Man kan föreställa sig Wertmiillers
känslor av sorg och grämelse denna vår
i Hamburg och sommar i Paris. Det
var en halvt bruten man som i
september 1800 för alltid vände gamla världen
ryggen. Det band som ännu knot
honom fast vid livet drog honom till
Amerika, och det bandet skulle knytas än fastare.
Den 8 januari 1801 sammanvigdes
av svenske pastorn i Philadelphia Adolf
Ulrik Wertmuller och Elisabeth
Henderson.
Men ej ens i sin nya lycka kan han
frigöra sig för känslan av grämelse över
den lidna oförrätten. Den 15 juni 1801
skriver han till sin syster fru Lovisa Pauli:
»Min allra bästa och söta syster: jag
omfamnar dig av allt mitt hjärta och ingen dag
går förbi som ej min olycka och din ryser i
mitt hjärta som jag icke utan tårar i ögonen
beklagar din olyckliga position genom ödets
hårda lagar och min fullkomliga ruin genom
elaka människor.»
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
