Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - »Blå jungfrun». En idé om skepps- och kastellholmarnas bevarande. Av Melchior Wernstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»BLÅ JUNGFRUN»
komma och bygga på sten, ej skövla
bland grönskande gren. En fridlyst stad,
den vår Flotta får ostörd bebygga och
fylla till brädden med gränder och hus
— helt fritt — blott
danad åt sitt. —
Ett ackord, en
helhet, en vilja! Så
önska vi finna vårt
sjömaktsförsvar på
en klippa i
gungande hav. — Det
är värdigt vår
Kungliga stad.
När främling
gästar vår Örlog, då
smyckar sig
Jungfrun och bjuder till
fest. En båge gör
slupar kring kobben
och glida så sakta
i hamn, djupt
under den blånandes
famn. Vid
Gyllene trappan där
lägga de bi. Följet
drar uppåt —
försvinner i valven, och
hälsas så gästen i festprydda hallen,
där vimplarna stupa som dragna ur
skyn. Upp uti salen med gallerier kring
gården och utkik kring vatten och stad,
där fortsätter
ståten. — Det är fest!
Det är hedrande
ära att bjuda vår
gäst!
Så vända de åter.
Blå Jungfrun och
hamnen glimma av
bloss, mens fyrfaten
sända ut tungor av
ljus efter slupar, kring
hus. Den ståten den
sågo vi alla från
stranden kring
holmarnas stad, och intet
bär svidande sår, ty
Flottan tog Jungfrun
den Blå och
Skeppsholmen fick ärad
bestå.
Firenze i
september 1915.
Melchior Wernstedt.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
