Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mrs Harriet Grote, född Lewin. Av Malla Grandinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALLA GRANDINSON
»Esprit clair et pénétrant comme
un homme, fin et sensible comme une
femme, gai et sérieux à la fois», skrev
Léonce de Lavergne till Guizot om henne.
Harriet Grote hade en icke
obetydande författartalang och har givit ut
flera böcker, men hade motvilja för varje
ordnat arbete. Hennes speciella gåva
var människokännedom, och därav
här-flöt mycket av hennes sociala anseende
och inflytande. Hon älskade musik och
konst med passion, spelade väl piano
och även violoncell, tecknade bra, men
hade icke sinne för färg. Frisinnad och
tolerant i sina religiösa tänkesätt
klandrade hon aldrig andras åsikter, men fäste
sin egen tro vid Guds storhet, godhet
och barmhärtighet, var liknöjd för all
dogmlära, men var av upphöjd moralisk
läggning. Hon hade mycket tagit intryck
av sin mans och med honom
likatän-kandes (Stuart Mills m. fl:s) åsikter,.men
det var rättvisan och träffsäkerheten i
hennes omdömen som överraskade och
övertygade; ingen kunde med större
visshet peka på en falsk slutledning eller
undanskjuta en halvsanning.
Hon uppoffrade sig med glädje för
sina vänner och öppnade sitt hjärta på
vid gavel för personer som intresserade
henne. En »liaison», som »tog på
krafterna», var den med Fanny Elssler1,
skriver hon till sin syster.
»Hennes utmärkta karaktär och sällsynta
talang uppväckte ett intresse av ömmaste
och mest romantiska sort hos både
George och mig. Det ’sorcellerie’ hon
utövade över oss var verkligen sådant, att
vi mer än en gång trodde oss
förtrollade. Vi hade utan svårighet gjort
hennes bekantskap i England och fortsatte
den nu, trots alla ’ön dits’, i Paris, där
hon var första dansös vid Académie roy-
1 Dansös vid Wiener-, Pariser- och
Londonteatrarna.
ale de musique. Tala med mr Hughes1
om Fanny, och han skall kunna tala om
för dig, vilken förtjusande flicka Fanny
är, icke endast genom sin skönhet och
artistiska begåvning, men genom ädelhet
och lyftning i sinnet.
Du kan förstå huru ny och
besynnerlig en sådan vänskap skall kännas för oss
båda. Hon håller av mig, men hon har
så mycket att göra för att uppehålla sin
ställning, så hennes sinne har icke frihet
nog att fullt besvara den känsla av
beundrande ömhet vi ha för henne,
blandad med medlidande för den nedsättande
ställning den aktningsvärda publiken här
tilldelar henne. George är förtjust nästan
ända till galenskap, och hon värderar hans
storsinthet och godhet, men hon är en
alltför skimrande meteor att få fast tag i.
Emellanåt få vi se henne, men hon måste
tillhöra konstvärlden och icke oss eller
någon annan.»
I London bodde Grotes denna säsong
vid Eccleston street, och Mrs Grote
företog sig att försöka introducera Fanny
Elssler i Londonersocieteten för att —
som hon sade — göra henne till en
hederlig människa. »Men», skriver hon,
»min vänskap för den förtjusande flickan
har blivit så tilltuktad av mina vänner
och beundrare, att jag blivit en gnista
misantrop till slut. Jag hatar världen för
dess duvna moralitet, så ytlig och
konventionell som den är. Moralitet bör i
mitt tycke vara en långt vidsyntare och
ädlare känsla, grundad på välviljandets
renaste motiv — och jag trotsar
bak-dantarna. Mitt mod växer med anfallet,
och jag ger raggen deras ’fy då’n’, som
haglat över mig. Om du på din lat. 60"
får höra något skrän härom, så komma
de att vilja inbilla dig, att George
uppehåller en olaglig kärlekshandel med Fanny
och lämnar mig i sticket. Jag behöver ju
5 Amerikansk minister i Stockholm.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
