Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Emil Sjögren in memoriam. Av Ture Rangström - Strateger. Af Karl Gjellerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL SJÖGREN
ingen färg och inga klanger voro. Hur
uppfriskande var ej hans käcka
föregångarmod att vara helt sig själv i en tid,
där de flesta intet voro, och att trots
misstroende, liknöjdhet och alla de
tröghetens tusende förhinder, varpå vårt land
och vår konst äro så rika, ändtligt föra
sin sak till seger. Var han svensk? Nej
icke i den provinsiella torftighetens
tecken — men i den generösa flykten och
värmen i sin alstring. Svensk är han
också i det aforistiskt korta, frän
egentlig musikalisk tankeutveckling avstående,
men dock så distinkta och slående
uttryckssätt, som blev
hans, och där man
trots alla musikaliska
utgångspunkter och
förebilder i germansk
och nordisk
romantik, en Schumann,
Jensen, Grieg, likväl
nästan omedelbart
spårar en
karakteristiskt bestämd person-
lighet, som sedan blev mäktig nog att
skapa egen skola.
Emil Sjögrens betydelse som rent
musikalisk förebild är som vi veta icke
densamma nu som den en gång varit.
Det blåser nu andra och hårdare vindar
över liv och konst än de soliga
sunnanväder, som omspelade idyllen i hans krafts
dagar. Men för oss alla, för dem som
kände hans personlighet och dem som
blott kände hans toner, står han trygg
i sin egen alstrings rikedom, för de
förra bevarad i minnet som ett
sällsynt nobelt hjärta, för de senare och
konstens hävder som
en käck och
livsvarm förespråkare
för ungdomens rätt
till ord och ton och
handling i världen
och för ungdomens
skyldighet till eget
mod, till givmild
sanning och öppen
tro.
STRATEGER1
AF KARL GJELLERUP
/ATTILAS sorte Hingst
tra-j\ vede over Asphodilengen
/ / — hvis Grønsvær dens Hove
ikke skadede — i Retning
af Poppellunden, Hestenes Yndlingsplads.
Allerede et godt Stykke borte, saae han
et Par staa i Skyggen ved Kilden.
Den ene var en brun Hingst med
sort Man og Svands. I Høide stod den
næppe tilbage for Attila; Bringens og
Krydsets Bredde svarede dertil. Ogsaa
Panden og Mulen vare paafaldende brede,
hvilket gav dens Hoved Lighed med en
Tyrs.
Det var Bucephalus, hvem han netop
søgte.
Ved Siden af ham stod en Skimmel,
hvis sirlige Araberskikkelse dannede en
virksom Modsætning til den antikke
Thessalers.
Attila prustede utaalmodig, da han
1 Et Afsnit af den elysiske Fabelbog, som
Forfatteren nu har under Arbejde.
2 11
EMIL SJÖGRENS DÖDSMASK.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
