Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Luther och Erasmus. Det enda nödvändiga. Av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTHER OCH ERASMUS
se en mygga i solen?» Värst var den
sällsamma nya meningen, att ingen mer
kunde veta vad som var visst och ovisst,
vad som menas med en kristen eller
okristen. Då låg den gamla läran om
Kristi tro, om kärleken, om bönen, om
korset, om tröst i bedrövelse helt och
hållet nere». »Hur gammal är väl
rosenkransen, Marias krona, hur gamla äro
barfotamunkarnas pater noster-stenar på
dörrar och portar och i alla vinklar och
vrår? Hur gammal är vallfärden till
Grimtal, Regensburg, rocken i Trier och
desslikes mer, voro de icke nya för io,
20, 40 år sedan?» Däremot tyckes den
betänkliga nyheten med det nya
evangelium egentligen endast bestå däri, att
det enligt domherrarna i Magdeburg gör
skada i penningpungen och i köket. Men
mässan, »vår enda högsta skatt, haven I
bragt på skam genom otaliga avgudiska
och avskyvärda bruk». Att mässan gjorts
till ett offer för levande och döda och
prästen till offerpräst, »är det icke en
förfärande nyhet?» Nog att icke jorden
uppslukade oss, då prästen
överantvar-dade mig sådan makt.
Det skadar ej, att vi påminnas om
den bråte av vidskepliga bruk, som
reformationen undanröjde. Den finnes kvar
i Europa, den ökas i romerska kyrkan
årligen med nya modekulter och
eftergifter åt en primitiv religiositet, och det
är med slik praxis man ännu alltjämt
vill lyckliggöra oss, om tillträde lämnas.
Men därjämte må ej förgätas, att en
liknande frestelse, låt vara i andligare och
mindre vidskepliga former, ständigt lurar
inom vår egen evangeliska kristenhet.
Det ligger nära till hands att söka
lättvunna resultat genom att upptaga eller
behålla läror och metoder, som äro
oförenliga med evangeliet. Man kan frestas
att låta träning och påpassligt själafiske
ersätta tron, hoppet och kärleken.
De evangeliska reformer vi sett Luther
gilla och genomföra, äro starkt färgade
av hans egen ursprungliga troserfarenhet
och äga därför hos honom en
enhetlighet i ande och inbördes sammanhang,
som de eljes sakna. Men i det stora
hela tillhörde Luther härutinnan den
kyrkliga rörelse, som ville avskaffa lärans
förorening, sedernas fördärv, inkomna
vidskepliga nyheter och missbruk,
världslighet och tyranni inom kyrkan genom
återgång till evangelii lära och liv.
Här komma vi nu till ett faktum,
som kan synas vara en motsägelse och
en orimlighet. Var är bibeln i vars mans
hand och den förnämsta folkboken ? Var
lär sig var och en att läsa och skriva? Var
fordras av kyrkans tjänare akademisk
bildning? Var har det påvliga och
kyrkliga tyranniet över egendom och
samveten brutits? Var har det populära
mångguderiet och vidskepelsens farliga
växt inom kyrkan undanskaffats? Var
blev tvångscelibatet upphävt med
åtföljande hycklande osedlighet? Var
inskränktes svärmen av yrkesfromhetens
lättingar, en för de evangeliska kyrkorna
okänd klass av samhällets drönare? —
det finnes andra. Var upptogs på allvar
kravet pä tiggeriets avskaffande?
Slika reformkrav gjordes gällande
inom hela »evangelismens» linje. För att
endast hålla oss till Frankrike, så
påyrkades av teologer, humanister,
biskopar, präster och munkar Skriftens
läsning, grundliga reformer och förenkling
av religionen. Rörelsen spridde sig så
småningom inom alla provinser utom ett
par, Bretagne och Auvergne.
Reformationen återverkade i sin ordning på Rom,
reformpåvarna och Tridentinum. Men
med jesuitorden framkom ett nytt
positivt, religiöst ideal, som icke stämde
tillsammans med evangelismens ideal.
Mot-reformationen visar, vad svärd och bål
förmå mot en andlig rörelse. Däremot
fortsätta både jansenismen med Pascals
2 97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
