Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Musikaliska randanteckningar. Opera och konserter under vårsäsongen. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMAN GLIMSTEDT
MAX V. SCHILLINGS.
tystnad för att förkunna »livets sanna
hjältesaga». I en hymniskt strålande
förkunnelse av bestickande välljud, dubbelt
verksam efter den upprörda stormskild,
ringen i det föregående, utmynnar
verket-som gav Konsertföreningen nytt tillfälle
att visa fram sina goda körresurser. —
Sin huvudkonsert hade kören på
långfredagen, som detta år ägnats åt »Grande
messe des morts» av Berlioz, som under
våren även representerats med sin
»Haroldsymfoni». Vilket starkt intryck av muren
mellan olika raser får man ej, då man
hör en dock för germanskt väsen så
förstående författare som Romain Rolland i
sin essay om Berlioz berömma denne bl. a.
som »en av de ljuvaste och mest yppiga
melodister», medan i samma andetag en
Brahms räknas till dem som »nästan hela
sitt liv ej voro annat än skuggor av det
förgångna». Melos, melodisk egenart,
synes oss annars ej vara det för Berlioz
utmärkande. Däremot kan man mera
instämma med den franske bedömaren, när
denne på tal om sin landsmans
behärskning av de materiella musikaliska
uttrycksmedlen hyllar honom som »ett slags
musikens magiker, en klangernas och rytmer-
nas konung». Med våra alltmer härdade
örhinnor imponeras vi visserligen ej längre
så mycket av allt det instrumentala
massuppbådet, och även om t. ex. det berömda
»Tubamirum» utfördes såsom tonsättaren
menat, med särskilda blåskörer placerade
i de fyra väderstrecken, skulle dess
verkan ej bli psykiskt mer överväldigande.
Men vid sidan av teatralisk ytlighet och
effekter som närmast synas tillkomna som
rena instrumentationsexempel — t. ex. den
oförmedlade sammankopplingen av flöjter
och basuner i »Hostia»—innehåller dock
verket partier som fängsla ej blott tekniskt,
utan även genom den intensitet varmed
ämnet omfattats och uttryckts i rytmer och
klanger. — Ännu en körkonsert har våren
bjudit, i det Musikföreningen, som med sin
på det frivilliga amatörskapets grund
rekryterade kör ej ger tappt i konkurrensen med
Konsertföreningen, under hr Viktor Wiklunds
ledning gett en repris å Kiels »Kristus».
Sitt arbetsår avslutade Konsertföreningen
med tre s. k. festkonserter, ägnade åt
tonkonsten i Europas ännu neutrala stater,
Spanien dock undantaget. Uppsåtet att
låta vår musikaliska intressesfär utvidgas
kan godt senteras, orn än ej flertalet
framförda verk rubbade insikten om Tysklands
supremati åtminstone i den germanska
musikvärlden. Varken Schweiz eller Holland
ha heller ännu frambragt någon tonsättare
som kan ställas upp mot de stora namnen
inom de båda ländernas litteratur eller
konst. Hans Huber, det mest kända
namnet i den nu levande, äldre
germanskt-schweiziska komponistgenerationen,
representerades bl. a. med sin s. k.
»Böcklin-symfoni»,som utmärkte sig för linjeverkan
och solid gestaltning, men trots en viss
anknytning till den i titeln angivna
stämningssfären ej omotsägligt övertygade om
nationell eller personlig egenart. Av
Oth-mar Schöck, en yngre, särskilt för sina
romanser uppskattad kompositör, hördes
en violinkonsert — utmärkt spelad av hr
Alphonse Brun —, som endast i alltför
hög grad, i sin stillastående kantabilitet
och uttänjda formlöshet, vittnade om
lyrikern. Konsertens dirigent, d:r Volkmar
Andreæ, föreställde sig även som tonsättare,
i vilken egenskap han syntes äga känning
med det romanska Schweiz, åtminstone att
döma av den framförda, rytmiskt pikanta och
raffinerat instrumenterade orkestersviten,
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
