Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Några rader om Wordsworths Ode. Av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA RADER OM WORDSWORTHS ODE
Av ANDERS ÖSTERLING
påbörjades våren 1802 under
skaldens vistelse i Dove Cottage,
Gras-mere, och fortsattes med längre
pauser under de följande åren för att
publiceras i slutgiltigt skick år 1807. Mellan
odets fyra första stanzer och de följande
ligger sålunda enligt Wordsworths egen
uppgift en tidrymd av minst två år.
Denna yttre omständighet saknar ej
intresse, enär den vid uppmärksam läsning
även ger sig tillkänna i diktens
idéinnehåll. Bortsett från det platoniska
tanke-rnoti^ som inskjutes i 5:e
stanzen-—själens præexistens som förklaring av
barndomens egendomliga aningsliv — ter sig
de avslutande stanzernas hänvisning till
de senare jordiska erfarenheternas värde
som en viss avvikelse från grundtanken.
Denna avvikelse är dock endast skenbar,
ty psykologiskt sett är den stämning av
resignerad tillförsikt, vari odet utmynnar,
givetvis en helt naturlig konsekvens av
det föregående, liksom den även samlar
Wordsworths hela livssyn i ett rent och
representativt uttryck.
Vad åter det nyssnämnda platoniska
inslaget angår, har det alltid ådragit sig
Wordsworthianernas särskilda
uppmärksamhet, eftersom hans diktning i övrigt
alldeles saknar motstycken till odets
hänsyftningar i just denna spekulativa
riktning. Platonismen har gamla anor i
engelsk poesi och stiger i rak linje från
Spenser och Vaughan upp till Coleridge
och Shelley. Det är kuriöst att ur denna
synpunkt jämföra Wordsworths stora Ode
med vissa stycken av nyssnämnde 160»
tals-skald, Henry Vaughan. Även om
dennes psalmartade »The Retreat» (i
»Silex scintillans») uttrycker en rent
religiös erfarenhet och är byggd över en
bestämd motsättning av nådens ljus och
syndens mörker i teologisk bemärkelse,
hindrar detta ej att påtagliga
överensstämmelser finnas (påpekat redan av
Palgrave i hans »Golden treasury»):
Happy those early days, when I
shined in my angel infancy!
Before I understood this place
appointed for my second race,
or taught my soul to fancy ought
but a white, celestial thought;
when yet I had not walk’ed above
a mile or two from my first love —
when on some gilded cloud, or flow’r
my gazing soul would dwell an hour,
and in those weaker glories spy
some shadows of eternily;
before I taught my tongue to wound
my conscience with a sinful sound
or had the black art to dispence
a sev’ral sin to ev’ry sense,
but felt through all this fieshly dress
bright shoots of everlastingness
Some men a forward motion love
but I by backward steps would move;
and when this dust falls to the urn,
in that state I came, return.
Den tro, som ligger till grund för
Wordsworths poetiska thes, har dock
ingen direkt motsvarighet i Platons
filosofiska värld, även om de ljusstarka
bilderna tyckas erinra om vissa ställen i
»Phaidros», där det talas om hur vi en
gång »utan vank och oberörda av de
361
illiam Wordsworths
»Ode, Intimations of
Im-mortality from
Recollec-tions of Early Childhood»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
