Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ode. Vinkar om odödlighet ur hågkomster från den tidiga barndomen. Efter William Wordsworth. Översättning av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLIAM WORDSWORTH
Vi gå med i festens gång,
sälla oss med välbehag
till de tusen, som i dag
njuta Maj i fulla drag!
Om ock den forna strålningen i skyn
är nu för alltid borta från min syn
och intet återger en stund
av skimmer över gräs på det förflutnas grund —
sörja må vi ej för det,
hellre då med ödmjukhet
alltjämt söka styrka i
vårt väsens första sympati —
i de tankar likaså,
som det mänskliga förstå,
samt i årens sista vinning:
den tro, som hinner bortom vad den vet.
XI.
O källor, ängar, berg och dalar, I
förkunnen dock, att vårt förbund står bi,
min själ är öppen för er allvarsro,
och som en sista glädje får jag bo
beständigt nära er i vardagslag.
Jag älskar vårens friska vattendrag
mer än när själv jag sprang så lätt som de,
och ljuv är än din ariadagg att se,
nyfödda dag!
De moln som väva solnedgångens dräkt
få en förädlad färgglans av den blick,
som övertänkt förgänglighetens skick.
Ett annat mål är satt, en annan palm oss räckt.
Tack vare hjärtat med dess fröjd och ve,
dess varma liv med höstar efter vårar,
kan minsta blomma nu mig tankar ge,
som ofta ligga alltför djupt för tårar.
ANDERS ÖSTERLING.
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
