Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rathenau och kapitalismen. Av John Gustavson - Historiens egna anakronismer. Av August Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RATHENAU OCH KAPITALISMEN
Den gamla ridderliga, våghalsiga, med
levande sinne för de transcendenta värdena
utrustade herreklassen, som satt sin andas
prägel på såväl den medeltida som större
delen av den nyare tidens kultur, har dött
ut eller sugits upp av de nedifrån
upp-trängande folklagren och ersatts av en
mindervärdig människotyp, som genom
århundradens förtryck omvandlats till en
rädd-hågad, räknande, försiktig, misstänksam,
individualistisk ressentimentstyp. Det är
denna äre- och maktlystna bourgeoisityp,
som är bärare av den kapitalistiska
kulturen. För sitt Babelstornsbygge har den
mobiliserat människonaturens allra mest
in-generösa och låga drifter: fruktan, ångesten,
begäret efter yttre trygghet, den ur
känslan av svaghet och inre mindervärdighet
framsprungna äregirigheten samt
makttörsten.
Rathenaus syn på den kapitalistiska
kulturen är mörk, men den är ändå icke
tröstlös. Han vågar tro, att även homo
capitalisticus, trots all gudsförgätenhet och
allt jordbökeri, måste tjäna Guds avsikter
med världen och att även han — om ock
omedvetet — banar väg för själens befrielse
och Guds rike. Med hjälp av den
gigantiska tekniska apparat, som homo
capitalisticus skapat för att tjäna sin låga makt-
lystnad och svagsinta äregirighet, skall, då
denna apparat handhaves av en ny
människotyp, som åter fått blicken öppen för
de eviga värdenas stjärnljus, arbetets tunga
börda vältras av människans skuldra, på
det att hon må helt och odelat ägna sig
åt sin sanna bestämmelse: livet i Gud.
Och vi ha ingen rätt att dröja med att
fråntaga homo capitalisticus denna tekniska
apparat, utan måste genast gripa verket
an och söka omdana samhällsförhållandena
så, att de måtte tjäna och icke som nu
hindra själens frigörelse.
I »Kommande tider — kommande ting»
framträder Rathenau själv med förslag till
en mångfald djupt ingripande
samhällsre-former, såsom utrotande av all lyxindustri
genom statsligt förbud, inskränkning av
arvsrätten till ett minimum, statskontroll
över alla råvaror och all industri, beskärning
av de stora förmögenheterna genom en
stark beskattning etc. Av många tecken
att döma torde tiden vara mogen för dessa
"och dylika reformer, och det är numera
— icke minst tack vare världskriget —
ingalunda otroligt, att den kapitalistiska
ærans »Götzendämmerung» nalkas med
snabba steg.
Rathenau är en av de fåglar, som båda,
att vi ändtligen nalkas land.
HISTORIENS EGNA ANAKRONISMER
Av AUGUST BRUNIUS
ÖR EN TID SEDAN råkade
jag höra i ett sällskap hur en
person berättade om det stora
nöje han haft, då han i Berlin
en gång sett Bernard Shaws skådespel
»Cæsar och Kleopatra». Det var just
inget stillsamt intellektuellt nöje: hans ansikte
sken vid blotta minnet av den våldsamma
fars-komiken. »Det var vanvettigt roligt».
Jag som bara läst dramat föll
emellertid i undersamma funderingar. Inte var
väl »Cæsar och Kleopatra» en så yster
och grotesk fars?! Nej — det måste vara
ett liknande fall som då »Androkles och
Jag var en stackars dödlig av er egen sort.
Petrarca (i Brevet till kommande släkten).
lejonet» gavs i Stockholm. Visserligen
förekommer det i det förra stycket en sfinx
bakom vilken Kleopatra gömmer sig —
men ett levande lejon är bra mycket
roligare. Skillnaden var väl i grunden den
att Tor Hedberg icke kunnat göra
»Androkles och lejonet» så vildt lustigt som
Reinhardt tydligen kunnat göra »Cæsar
och Kleopatra» ; Reinhardt har ju förmått
göra farser av »Midsommarnattsdrömmen»
och »Trettondagsafton» och bör ha haft
betydligt mindre svårigheter med Shaw än
med Shakespeare i så måtto. Men ändå
— »Cæsar och Kleopatra» är ett historiskt
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
