Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
das. Jag hade, uppskrämd av kritiken,
väntat mig något rysligt och fann stycket
bättre än sitt rykte, ungefär som en
tju-gufemöresbok, som man anser värd sitt
pris. Det är ej så värst många som kunna
skriva så pass bra.
Egentligen var det bara två av de
uppträdande som man minnes med särskilt
nöje: Fader Geromi-Rasputin—Svennberg,
lagom rå och karl i ett par av detta ords
meningar, och så grevinnan Elena Sulvi—
Tora Teje, elegant och målad, med poudre
de riz över hela den välväxta gestalten,
skön som en kvinnobild av vax i ett
modemagasins fönster. Den rödsminkade
munnen lockade, de genom ett par
belladon-nadroppar förstorade ögonen med kolfält
inunder tårades, de vita brösten hävdes
med hjärtegripande suckar, figuren,
omgiven av olika sorts stoffer, tolkade i
plastiska attityder fasa, obegränsad
hängivenhet och bottenlöst förakt. Under
pseudo-violationsscenen i prästens rum, då
grevinnan både ville och inte ville gå in på
hans religiösa teorier om att ondt skall
med ondt fördrivas, som lär vara
kärnpunkten i den rasputinska läran, hade jag
önskat att denne reverendissimus pater
som en boa constrictor tyst och icke som
nu med väl romantiska fraser hade slukat
den lilla silkeskaninen.
Maeterlincks Syster Beatrice var en
ny form för samma ämne som Vollmoellers
Miraklet. Huruvida dessa herrar hade haft
någon ömsesidig korrespondens om rätten
till idén, som Maeterlinck hade det med
Heyse, då det gällde Magdalena, vet jag
ej, men anser, att Syster Beatrice verkar
lika oäkta som Miraklet.
Naturligtvis kan det lätt bli hädiska
situationer i det mest välmenande mirakel
och mysterium. Det är redan ganska
kritiskt när Magdalena blir kär i Jesus. Jag
minnes en tavla av en 1600-tals
flamlän-dare, där Martha med en mycket menande
blick ser på Jesus och Maria, vilka bägge
i de båda systrarnas kök äro inbegripna i
det mest livliga och intresserade samspråk.
Här i miraklet Syster Beatrice, där
madonnan intager platsen för den unga
nunnan, som låtit sig bortrövas, blev
åtminstone jag litet illa till mods, då Vår fru i
hennes ställe skulle tagas ut för att få
stryk. Riset formade sig naturligtvis till
Fot. Flodin.
LARS HANSSON SOM RICHARD III.
rosor, så det blev ju inte så farligt, men
den tanken: Måtte det nu verkligen bli
under den här gången också, gjorde
åtminstone mig litet orolig.
Föreställningen på Intima teatern var rent
av sällsynt ledsam. Det bästa var, att
mysteriet varade i bara två timmar. Det brukade
kunna räcka hela dagar i den gamla goda
tiden. Men det var i alla fall ett mirakel
att publiken satt kvar.
Att sätta upp och spela Shakespeares
Richard III på Intima teatern var en
djärvhet, som lyckades, åtminstone ganska
bra. Man hade gjort sig mycket besvär
med dräkterna, och en vid teatern anställd
konstnärlig kraft, herr Mattias Taube, hade
uppgjort skisser till dessa med användning
av ett manuskript med fargminiatyrer av
»Le roman de la Rose», som förvaras på
kungliga biblioteket. Tyvärr voro
däremot ej alla dekorationerna lika lyckade.
Somliga, som utsikten över London, gjorde
sig bra och även Clarences fängelse, men
i de scenbilder, där gotik användes, hade
ej tagits hänsyn till att det här gällde
engelsk gotik. Redan 1450 började man
i England att använda Tudorbågen, d. v. s.
den nedtryckta bågen, och fönsterna
uppdelades med lodräta ribbor i s. k.
perpen-dicular style. Just under Richard III:s
regering 1483—1485 byggdes också den
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
