Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Jeppe Aakjær. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK VETTERLUND
danska vänstern, och denne dess bredt
folklige representant i litteraturen.
Men på sitt egnaste område är Aakjaer
dock mest betydande: som hedens och
hemmets lyriker, som den poetiske skildraren
av hemmets och hemlandets människor.
En saklighet, som känner allt därborta,
och en känsla, som omfattar allt i glädje
och i vemod, ha tillsamman skapat en
påtaglig, tillgänglig, sångbar lyrik. I
Danmark lär den också tränga ut till vida
kretsar.
Han skildrar sitt hem i följande, icke
sällan anförda strofer:
Jeg er født paa Jyllands Sletter,
der hvor Lam af Lyngen nipper,
der hvor hvergarnsklædt og liden
Moder tørred sine Stripper.
Inde var kun lavt til Loftet,
Maanen kasted Lys i Stuen;
Bedstefar i Lædertrøjen
stavred om ved Skorstensgruen.
Mor gled ind ad Frammesdøren
slæbende paa Mælkespanden;
snart har Koens varme Drikke
fyldt hver Barnekop till Randen.
Far kom kroget ind fra Stalden,
hængte Trøjen op ved Bjælken,
spiste tavs, indtil han sagde:
»Lad os takke Gud for Mælken !>
Bad vi da i Lys fra Maanen,
som kun Børn og Bønder beder,
medens tunge Stjærner tændtes
over brede, tavse Heder,
Är det icke en genrebild, enkel och
"talande som av en gammal intim dansk
målare? Man förnimmer även av annat än
själva fakta, att dess författare inte »födts
vid en gata». Aakjaer har diktat en hel
rad poem, där han i kärleksfulla
enskildheter målar julafton hemma, eller »Mors
Rok» (»Lul-lul! Rokken gaar!»), som också
ger en hel bild av livet i bondgården,
eller det älskvärda situationsstycket »Naar
Rugen skal ind», vilket med bondens
andakt inför jordens äring drag för drag
omsätter en dylik minnesvärd sommardag i
lika enkelt åskådlig som naturfromt betagen
lyrik. Det är en poesi, som alla kunna
direkt taga på och känna, en poesi, där
■de hvardagligaste sakord dock icke bli
triviala. Dansk diktning har visserligen även
Jtnder högromantiska skeden haft lyrik med
»jævne», oretoriska ord, som i nyare tid
givetvis kommit ännu mera att brukas.
Men Aakjærs genomförda sakspråk om
väldiga råglass, om hästar och kalvar såsom
tillhörande bondens dagliga liv — detta
holländskt kärleksfulla utmålande (som visst
icke är ett blott stilleben utan berättar och
rör sig), det torde dock få kallas en nyhet.
Och rundt omkring hemmet med sina
uthus och sin brunn — som i århundraden
varit en midtpunkt för släktledens liv —
rundt omkring breda sig markerna och den
jylländska heden:
Du sære Land,
du mørke Land,
med Faaredrift og Studsspand,
med ilde Avl
i Sandjordstavl,
med Stormens Gys om Grund og Gavl!
>Et ode land.»
Et herligt Land
med Lokesæd og Hedebrand,
i Byger døbt,
i Storme svøbt,
i egne store Former støbt.
Lokemannen som vallar sin hjord är
ett jylländskt namn på solröken över heden,
och »Lokesæd» är måhända detsamma.
Genom markerna ringlar sig »Vor
Barndoms Bæk»:
Du kjære blide danske Bæk,
som bag om Hegn og Hybenhæk
mod salte Fjorde glider,
din Vandrevånd, din Puslestrøm
har nynnet i vor Folkedrøm
og pyntet Danmarks Kjolesøm
fra Landets ældste Tider.
Den bäcken har Aakjær vuxit upp
med och känner på det allra intimaste i
alla årets och dygnets stunder, och till
den sjunger han även:
Du gav mit Sprog dets Sølverklang:
det bløde Nyn ved Vuggens Gang
og Rytmen i vor Folkesang
er Laan fra dine Strenge.
Och hur typiskt framglider ej genom
ett danskt lågland Karup å med vackra
och realistiska sommarbilder kring sina
stränder, hetta och brand och räfsande
flickor.
Du klare Strøm med de svale Bølger,
der duger Heden saa bredt et Bord,
mit Blik ærbødigt din Krumning følger,
til hvor du dykker i dyben Fjord.
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
