Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Magnus Olsen. Av Fredrik Paasche - En fransman om svensk nationalism. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS OLSEN
Endelig kan jeg nævne hans hovedverk:
»Hedenske kultminder i norske
stedsnavne» (315 s., Kristiania 1915). Her
aapner han nye omraader for studiet av
den gamle religions væsen, her streifer han
problemer av grundlæggende betydning for
norsk historisk forskning. Han ser en
ældgammel skillelinje gaa over Norge, ser et
kystland med tilknytninger sydover til
Danmark, og et indland med forbindelser
östover mot Sverige: »Den norske
kystrand har været det omraade, som egentlig
bar navnet Norge, Norvegr (»nordveien»);
men det var det östlige indland, som först
frembragte större norske statsdannelser. Her
har »riker» bestaaet uforandret fra
bronce-alderen til den dag, da en fyrste av
op-landsk æt (Harald Hårfagre) reiste det
samlede norske rikes kongsstol paa
Avaldsnes, midt i de undertvungne indvandrede
Horders og Rygers land. — Saaledes er
det norske folk som skaaret ut av to
forskjellige stammegrupper, en öst- og
midtskandinavisk og en vestskandinavisk. Derav
det dype sprogskille mellem Ostland og
Vestland. Derav ogsaa den skarpe
motsætning i lynde mellem östlænding og
•vestlænding, den voldsomme spænding,
som atter og atter aabenbarer sig i vor
historie, men ogsaa den formidlende
stilling, som nordmændene til tider har
kunnet indtage, og som de synes kaldede til
at indtage i Norden.» —
Magnus Olsen har ingen mangel paa
opgaver. Stadig slaar det gamle stof nye
funker av hans arbeidende tanke, stadig
kommer nyt stof under hans varsomt
ordnende hænder. For tiden har han en stor
gaate at löse, en nyfunden vestnorsk
runeindskrift paa mere end 200 skrifttegn, den
længste hittil kjendte nordiske indskrift med
den ældre runerækkes tegn. Mens mange
andre deklamerer om en norskhet, hvis
historiske grundlag de ofte tar feil av,
arbeider han stille, trofast og uegennyttig
med de opgaver, som ligger ham nærmest.
Og gjennem hans arbeide skal vort folk
engang faa öket kundskap om sig selv.
I sin tiltrædelses-forelæsning uttalte Magnus
Olsen: »Som al forskning er ogsaa denne
videnskapsgren baaret av en overbevisning
om sin sammenhæng med det liv, som
leves idag, og sorn skapes for fremtiden,
selv om dens emne ofte kan synes at
ligge fjernt, saa fjernt, at dens bane kun
en sjelden gang rörer ved nutidslivet. Ut
fra denne overbevisning tör jeg derfor bede
om forstaaelse for det enkelte forskerliv,
som til tider eller helt ut vies den rene
videnskap uten tanke paa dagens strid.
Det kan være grundet paa den tro hos
den enkelte, att han bedst nytter sine evner
til landets gavn i ren videnskabelig
forskning.» Magnus Olsens forskerliv har ret
til vort folks forstaaelse, og forstaaelsen
skal engang vokse til taknemlighet.
EN FRANSMAN OM SVENSK NATIONALISM
Av CARL G. LAURIN
lucien maury: Le nationalisme suédois et la guerre 1914—1918. Paris, Perrin et C:ie.
/"~7T /OaTIONALISM är ett
V- / 1 J franskt ord, som betyder
/""/// den uppfattning, som
sät-V ter det egna landets poli-
tiska intressen före allt annat, ej minst i yttre
politiken, och det både i rätt och orätt. Den
är således en medveten och teoretisk
utveckling av det som på franska kallas 1’esprit
chauvin, det ensidiga förhärligandet av det
egna landets ära och militära framgångar,
efter vilket ord man i Sverige bildat
chauvinism och i Tyskland »Chauvinismus».
I Sverige hade vi vid 1700-talets midt
32 — Ord och Bild, 27 :c årg.
mången gammal karolin, suckande efter
Carol och hans bragder, liksom soldaten
Nicolas Chauvin på sin tid yvdes över den
store Napoleon. Under krig äro alla
deltagande folk mer eller mindre
nationalistiska. I fredliga förhållanden brukar denna
självförhävelse vara modererad. Den kan
dock vara ganska stark ändå, så i Italien
och kanske ännu mer i U. S. A., som väl
har rätt att kalla sig världens ej bara
största utan även mest nationalistiska
republik. Dock kommer Frankrike som god
andre. Jag minnes, då jag 1891 var med-
497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
