Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Tre dikter. Av Gustaf Ullman - Oåtkomlig - Bersån - Ett kustbarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
Av GUSTAF ULLMAN
OÅTKOMLIG
— Det var en rätt allvarlig fråga
vi hade att reda ut;
först var han eld och låga, —
men aska blev allt till slut. —
Vi talat om gamla vänner,
om nyare likaså.
Han sade "mitt hjärta bränner
av lust att dem alla nå!" —
Jag sade: — "en av dem alla
kan du frälsa ur bitter nöd." —
Vad ögonen blevo kalla,
hur slocknade snabbt hans glöd!
Sist avbröt jag: — "kvällen är vacker",—
fast regnet stod ner som spön.
Han fick inte alls attacker.
Han svarade — "kvällen är skön".
BER5ÅN
Badhusparken, första dagen!
Ännu ej varann de kände,
men det lyste till i dragen,
när han henne blickar sände.
Sommaren, en rad av fester,
flög förbi, och de sig funno
snart som själva Lyckans gäster;
häftigt unga hjärtan brunno.
En berså i parkens gömma
med två stolar, prydligt vita,
sett dem knyta band så ömma, —
»dem ej något skulle slita »
Likväl redan innan året
var det hela blott en saga, —
och det lilla hjärtesåret
visste balsäsongen laga.
Likväl kan trots allt det hända,
när Jon Blund sin trollsång gnolar,
vilsna drömmar återvända —
till bersån med vita stolar.
ETT KUSTBARN
Som en ensam ros i snåren,
vuxen upp bland gråa hallar
fick du lyss se’n barndomsåren
till hur västerhavet svallar.
Tidigt fick du smaka nöden,
fick med unga ögon lära
att förtroget skåda döden,
se den hota dina kära.
Tapper for du ut i världen
för att egen bana bryta;
stormig nog var stundom färden,
ingen lek på spegelyta.
Under egen ås omsider
nu du sitter, lyckligt bärgad,
väl av livets alla strider
prövad, men dock ej förhärjad.
På min fråga, om du ryser
nu åt hårda tidens minne,
svarar du: »däröver lyser
samma sol — som nu härinne!»
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
