Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gerhard De Geer. Av Hans W:son Ahlmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS W: S O N AHLMANN
hetlig kulturföreteelse av rätt märkligt slag.
Då de nya idéerna och deras
följdföreteelser i det yttre livet börjat upplösa fasthet i
tradition, kontinuitet i arbetet och disciplin
i den personliga verksamheten, står
naturvetenskapen sluten och fast med stor
självdisciplin, klart mål och konsekvent
handlande, fotat på sträng skolning. Och
detta i trots av — eller kanske rättare
tack vare — att ordet där varit fritt,
kritiken öppen för alla och allt samt
auktoritetstro fördömlig. Internationalitet,
tanke- och yttrandefrihet har fostrat en
skara män, som i sitt yrkes utövande
sannolikt komma att utgå ur denna
världskris utan svårare sviter, under det
organisationer, som hållits hop av tvång,
auktoritetstro och dogmatism ramla samt
upplösas.
Det talas om naturvetenskapens
ständiga misstag, dess oupphörliga
bankruttförklaringar. Icke utan skäl är sådant
tal berättigat, ty en vetenskaplig teori
har en kort levnadstid. Tio år är mycket,
och på tjugofem har den vetenskapliga
sanningen nått gubbåldern och är mogen
att gå i graven, om den icke gjort det
långt förut, vilket är det vanligaste. I
stället uppträder en ny hypotes, en ny
teori eller sanning, som mer än väl kan
ersätta den gamla. Denna rörlighet eller
uppståndelse till nytt liv ur askan har
förlänat naturvetenskapen ett drag av
fågel Phenix.
Sina resultat och sin allmänna
ställning i kulturen har naturvetenskapen
kunnat vinna endast tack vare ett
hängivet arbete hos sina utövare. Det
fordras en lång skola och ett träget samt
tålmodigt umgänge med naturen, innan
någon blir värdig namnet
naturvetenskapsman. Klart är att många, som
bära detta namn, ej till fullo äro förtjänta
av det. Men det är här som överallt,
de som äro större än de andra, som
prägla det hela, äro lärarna och föresy-
nen, dem, som man minnes och syftar
till.
Den, som länge umgås med naturen
och därunder håller sina ögon öppna
och sin känsla ren, torde ej heller undgå
att influeras av den naturens själ, till
vilken de gamle diktade sina högtidliga
odén. I Sverige äga vi också Linné
som den stora förebilden, vilken ännu
lever, och de flesta äro nog ännu i denna
krassa tid benägna att skänka sin
djupaste aktning till den naturvetenskapsman,
som i all sin framgång bibehåller
vördnaden inför naturen och ej förhäver sig
på de resultat, han genom naturens
gåvor erhållit, eller med andra ord ej
exploaterar naturen utan gagnar den.
Den man, som är sådan, är den sanne
naturvetenskapsmannen, och han är, som
de gamle sade, förtjänt av hög ålder,
ett mildt och vänligt sinnelag.
Gerard de Geer äger rätten till
äres-namnet naturvetenskapsman.
Med en hängivenhet och uppoffring,
som satt mycket annat å sido, har De
Geer under den ojämförligt största delen
av sina 60 år arbetat i vetenskapens
tjänst. Det vetenskapliga resultatet har
varit arbetets mål. Äran har sedan
rättmätigt tillfallit honom, uteslutande på
grund av dessa resultats värde.
Professor De Geer har också till sin
person bibehållit den anspråkslöshet och
älskvärda godhet, som äro insigniet på den
store naturvetenskapsmannen. Alltid har
naturen, det vetenskapliga arbetet och
dess reella resultat för honom gått främst.
Personliga strider och intriger, som ofta
fläcka vetenskapens utövare, ha i honom
sin fiende. Naturvetenskapsmannen och
människan med det stora, goda hjärtat
har vännen, kollegan och eleven mött
hos Gerard De Geer.
Naturvetenskapen bör alltid ytterst
fotas på de direkta iakttagelserna i
naturen. Naturen är och förbliver här den
542
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
