Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gerhard De Geer. Av Hans W:son Ahlmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS W: S O N AHLMANN
fas till flera hundra över varandra, på
flera ställen, och uppritas diagram över
deras mäktighet, visar det sig, att
ler-avsättningen varit så regelbunden, att
man kan känna igen
tjockleksvariationerna på långa sträckor. Identifieras på
så sätt i två eller flera profiler ett visst
årsvarv, och ser man sedan efter hur
många fler varv den ena profilen äger
från det identifierade lagret till botten
än den andra profilen vet man, att isen
behövt lika många år för att draga
sig tillbaka från profilen med fler
års-varv i botten till den med färre.
Detta är De Geers geniala idé och
metod. De resultat, han redan vunnit
genom dem, äro stora och märkliga.
Men undersökningarna stå endast vid
sin början, ty om den varviga leran
gäller i lika hög grad eller i ännu högre
vad som sades med anledning av
problemet om de Fennoskandiska
nivåförändringarna, nämligen att teorien och
uppslaget ej företer bilden av något
avslutat och färdigt utan av något
levande, som visar ut mot ständigt nya
möjligheter, större landvinningar och
rikare resultat.
Vill man genomföra en stor idé
måste man sätta in hela sin person i
den och ej sky uppoffringar eller
underlåta handlingar, som för utomstående
kunna te sig som alltför specialbetingade.
De Geer har nu under de senare åren
sökt genomföra sin stora idé och sina
vidsträckta planer med avseende på den
varviga leran, och han har därvid
personligen ej skytt något för att få till
stånd ett så stort och fullgodt material
av fakta som möjligt. Under de sista tio
åren har han haft en lika entusiastisk som
uppoffrande och van medhjälpare i sin
hustru, fru Ebba Hult De Geer. Vid de
ofta rätt klabbiga och
ansträngandelermät-ningarna på botten av en lergrop eller
på krönet av en norrländsk nipbrant har
man blivit van att alltid se dem
tillsammans, iklädda för ändamålet särskilt
utexperimenterade dräkter och försedda
med den utrustning i övrigt som i
praktiken vid hundratals lerundersökningar
befunnits vara den bästa. Under årens lopp
ha också ett antal lärjungar under
kortare eller längre tider deltagit i den
stora lerkampanjen och därvid alltid
mötts av största intresse, hjälp och
understöd från dess överste härförare.
Det är icke möjligt att här
redogöra för värdet av de resultat, som redan
nåtts, och av de planer, som man får
hoppas inom en ej alltför avlägsen
framtid skola kunna realiseras.
Som ett första resultat framstår
emellertid fixerandet av israndlinjerna,
vilket ur geologisk synpunkt är av största
betydelse för uppfattningen av de
kvartära bildningarnas genesis och kronologi.
Nästa steg är fastställandet av den
hastighet, med vilken inlandsisen dragit sig
tillbaka. Då nu lermätningarna sträcka
sig över hela Sverige från Skåne (eller
t. o. m. från Danmark) till Jämtland,
har kunskap nåtts om längden på hela
tidsskedet från inlandsisens avsmältning i
Skåne till nuvarande tid. För att riktigt
klargöra innebörden härav kan framhållas,
att i allmänhet all geologisk
tidsuppskattning är relativ och ej utsäger
någonting om absolut tid (om man får använda
detta ofilosofiska uttryck).
Lerkronologien ger däremot tidsbestämningar
uttryckta i visst antal år. Den sträcker sig
också tillbaka i tiden längre än alla
föregående kronologier. Man har häpnat över
hur länge det är sedan Ramses I levde
eller över åldern på slottet på Knosos,
och människorna känna sig stolta över
att ha så gamla förfäder och över att
ha kunnat pejla så djupt in i det
förgångna. Den varviga leran når
emellertid djupare, i det att några tusental
av år bortom Ramses I:s tid nu säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
