Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Laglighetens återställande i Finland. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL G. LAURIN
uppror, tvang emellertid regeringen till
mycket stor försiktighet i officiella
sympatiyttringar för det lagliga Finland. Borde
vi ej för självförsvaret av den svenska
rättsstaten deltaga i det finska upprorets
kuvande och detta även för att hindra ett
alltför stort tyskt inflytande, frågade sig
mången. Men uti olika läger frågade man
sig även: hade vi kunnat vinna något för
Sverige genom att ingripa? Skulle det
svenska Åland, som tillsammans med
Finland frånrycktes oss 1809, och nu så ivrigt
självt önskar en förening med
moderlandet, kunna befrias — det torde vara det
rätta ordet — från Finland genom detta
vårt ingripande? Skulle vi i något fall
kunna av ett Finland, där 3,000,000 äro
av för oss främmande stam och språk och
man i bra många fall är rent hatfullt
stämd mot allt svenskt och där
åtminstone de till 400,000 uppgående
svenskarna med syårighet måste försvara sig
mot anklagelsen att ej vara riktigt finska,
kunnat få en förbunden vän? Skulle vi
svenskar kunna garantera den finska
gränsen gentemot ett nyorganiserat Ryssland?
Eller gälla icke — trots all vår livliga önskan
att Finland finge ett starkt statsväsende
och bleve en självständig buffertstat, genom
någon stormakt garanterad mot Ryssland —
de ord varmed den som skriver detta
avslutade sitt genmäle i mars 1917 till den
i början på denna uppsats citerade finnen:
»Något politiskt samband med Finland
önska däremot bra få svenskar, men alla
hoppas troligtvis på att det kulturella
sambandet med ett Finland, där svensk
odling, svensk ras och svenskt språk ej från
något håll förtryckas, skall till Sveriges
båtnad tillväxa.»
Med det mest brinnande intresse ha
bildade i Sverige, som under de sista
hundra åren mycket syndat genom sin
okunnighet om och likgiltighet för
Finland, följt med den lysande striden för
lag och rätt i djup känsla av att finnarna
och de svenskar, som frivilligt deltogo,
också stredo för vår sak. Med stolthet
hörde vi hur vår regerings chargé d’affaires
Ahlström redan under storstrejken i
november 1917 helt enkelt förbjöd de röda
att stänga de butiker, som innehades av
svenska medborgare, och även fullkomligt
lyckades att få detta respekterat. Han
föreföll under revolutionen i februari, mars
och april litet ensam i Helsingfors, och
man hade unnat honom den större
skyddsvakt, som han önskade sig. Men han kunde
dock kraftigt bidraga att rädda de vita
fångarna i Helsingfors och omnejd från det
öde, som utan hans skydd obönhörligen hade
mött dem.
Det är vår svenska plikt att söka ta
reda på hur den laglösa blodsorgie, som
utspelades i Finland under detta års första
kvartal, varit möjlig, och den hittills bästa
framställningen av detta är den bok, som
kallas Det röda upproret i Finland år
IQ18 av fil. doktor Henning Söderhjelm.
Med manligt lugn behandlar
Söderhjelm, som själv i södra Finland varit
ögonvittne till »frihetsrörelsen», det
ohyggliga och överrika ämnet, som han kallar
»den nesligaste och blodigaste episod
Finlands historia har att uppvisa». Doktor
Henning Söderhjelm är son till professor
Werner Söderhjelm, och den vida andliga
horisont, som utmärker de högintellektuella
medlemmarna av denna familj, ger också
åt denna bok något uppfriskande, trots
ämnets vämjelighet.
Någon definitiv dom lär väl ej kunna
fällas ännu. Marat kallas ju även i våra
dagar, efter mer än ett sekels historiska
undersökningar, ömsevis »bloddrinkare»,
ömsevis »mänsklighetens älsklingsbarn».
Skuld finnes väl även på bägge sidor, ty
alla människor och partier äro syndiga,
men det finnes olika grader.
Redigt och klart tecknar författaren
bakgrunden, utbrottet och segern, och
mellan de första orden:
»Sedan tjugo år tillbaka har Finland levat
under politiskt abnorma förhållanden. Sedan tjugo
år har en intensiv kamp mot ryskt förtryck
präglat hela folkets andliga existens»
i
och slutorden
»Segern har en mäktig positiv betydelse; den,
att det ryska inflytandet nu är slaget till marken.
Och för att bygga upp det nya självständiga
Finland fordras att detta inflytande för alltid skall
utplånas, liksom det fordras att varje medborgare
skall lära sig lyda lag och betrakta sig som
samhällsmedlem. Detta är villkoret för att Finland
skall bli en verklig ståt: en västerländsk
kulturstat och rättsstat»
finnes på de 200 sidorna en sådan mängd
av träffande omdömen och fakta, att man
blir tacksam att en så kompetent person
genast beslöt sig för att skildra
händelseförloppet och fick tillstånd att göra detta
552
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
