Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karl XII:s-minnet. Av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL GRIMBERG
»LUTHERS TRIUMF.» FLYGBLAD I KOPPARSTICK I ANLEDNING AV
FÖRDRAGET I ALTRANSTÄDT 1707, DÅ DE SACHSISKA
PROTESTANTERNA ÅTERINSATTES I SINA KYRKLIGA
RÄTTIGHETER JÄMLIKT WESTFALISKA FREDEN.
till stor del voro föga vapenövade, så
var det i alla fall ett oerhört vågstycke
av Karl att med en armé, som var hårdt
ansträngd genom svält och marscher på
bottenlösa vägar i hällande höstregn, ge
sig på en fem gånger så talrik fiende,
som stod inom ett väl befäst läger. Men
den unge konungen ville icke låta
ryssarna hämta sig från den första
häpenheten och ge dem tillfälle att komma
underfund med svenskarnas ringa antal.
Och utgången gav honom rätt gentemot
de betänksamme.
Efter segern vid Narva är turen
kommen till August II av Sachsen-Polen,
som är den farligaste motståndaren,
därför att han ensam förfogar över en stark
och västerländskt disciplinerad armé. Han
måste oskadliggöras genom avsättning
och Polens tron besättas med en mot
Sverige vänskapligt sinnad furste.
Annars skall August falla svenskarna i ryg-
gen, när det gäller det avgörande
krigsföretag mot Ryssland, varigenom den
östeuropeiska frågan bör definitivt lösas:
ett tåg mot Moskva. Alla försök att
övertala Karl till att sluta fred med August
möter han med den otvivelaktigt
välbergade invändningen: »Han håller icke
vad han lovar.» Lika litet låter Karl
locka sig av Frankrikes eller
England-Hollands anbud att uppträda som endera
partens vapendragare i spanska
tronföljdskriget, ty som svensk konung ser
han i stället sin huvuduppgift i att
trygga sitt land mot faran från öster.
Genom slaget vid Düna 1701 rensas
Östersjöprovinserna även från Augusts
trupper, och under loppet av 1703
brytes hans maktställning i Polen genom
segern vid Pultusk, där en del av hans
armé nedgöres och skingras, samt Thorns
kapitulation, som gör en annan
huvuddel därav till krigsfångar.
566
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
