Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karl XII:s-minnet. Av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL GRIMBERG
liken i Bender i februari 1713, en följd
av att tatarernas khan vunnits för Augusts
syften och tillsammans med paschan i
Bender, vilken jämte khanen skulle
eskortera Karl hem, i hemlighet förbundit sig
att utlämna konungen till hans fiender.
Karl, som hellre ville falla i turkarnas
än i Augusts våld, satte sig till motvärn;
och så uppstod det egendomliga
stridstumult i Bender, vilket slutade med att
Karl blev sultanens fånge.
Sultanen, som alltid varit vänligt
sinnad mot Karl, fick väl i sinom tid
kännedom om verkliga förhållandet, men
freden i Utrecht i april 1713, som
gjorde slut på kriget mellan Frankrike och
England—Holland, ingav turkiska
regeringen farhågor för att även dess gamla
arvfiende Österrike snart skulle sluta
fred och bli farligt för Turkiets säkerhet
igen. Därför fann Turkiet rådligast att
i juni sluta fred med Ryssland, men man
behöll Karl en tid framåt för att kunna
använda honom som hot mot Ryssland.
När han ej längre behövdes som
pjäs i det internationella schackspelet,
ville sultanen åter bli av med honom.
Då Karl såg, att han ingenting vidare
kunde uträtta, beslöt han sig för att
resa och anlände efter en enastående
distansridt genom dag och natt till
Stralsund i november 1714. Han hade
nu fatt även Preussens konung och
Hannovers kurfurste, vilken tillika var konung
i England, till fiender. Det ena efter
det andra av Sveriges tyska områden
hade gått förlorat, och ryssarna hade
under fruktansvärda härjningar underlagt
sig Finland. Men de många fienderna
kunde icke enas om något gemensamt
mål, ty de misstrodde varandra. Härav
begagnade sig Karls nye minister,
holsteinaren Görtz, som med överlägsen
diplomatisk skicklighet underhandlade
än med England, än med Ryssland och
underblåste misstroendet mellan deras
monarker. Samtidigt lyckades han
genom utomordentliga finansåtgärder samla
rikets yttersta krafter till utrustande av
en armé om 60,000 man, avsedd att
genom Norges erövring tvinga Danmark
till fred.
Både Englands konung och
Rysslands tsar voro angelägna om att få
fred och villiga att i sådant fall förhjälpa
Sverige till ersättning på andra makters
bekostnad för gjorda landavträdelser;
och det var blott en fråga om några
dagar, när Fredrikssten, nyckeln till
Norge, skulle vara i Sveriges hand, då
Karl XII föll för en kula — huruvida
denna kom från fästningen, från en
krypskytt eller en lönnmördares vapen är
alltjämt en öppen fråga. Vad den
anatomiskt sakkunniga besiktningen av den
dödes kvarlevor kunnat konstatera är
endast, att projektilen först träffat den
sida av konungens huvud, som i
dödsögonblicket var vänd mot fästningen.
Ryktena om lönnmord torde först ha
uppstått därigenom att man genast sökte
för armén hemlighålla konungens
dödsfall. Sedan fingo de näring genom att
fransmannen Sicre, som tillsammans
med andra personer befann sig i Karls
närhet, när denne blev skjuten, tre år
efteråt i ett anfall av feberyrsel tillvitade
sig själv att ha dödat konungen. Talet
om mord motsäges dock av de berättelser,
som de trovärdigaste ögonvittnena avgivit.
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
