Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karl XII i svensk vitterhet. En översikt. Av Erik Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK LINDBERG
mezzotin t gravyr av johannes
smith 171o efter
oljemålning av davfld von krafft.
Carlyles bekanta yttrande på tal om
hjältedyrkan, att intet vore i så hög grad
ägnat att framhäva ett tidevarvs egenart
som dess förhållande till sina store män,
förefaller äga en särskild tillämpning
beträffande Karl XII, såsom torde framgå
av den översikt av Karl Xll-motivets
behandling i den svenska litteraturen,
som denna uppsats avser att giva.1
Det första försöket att framställa
Karl XII.-s historia ur objektiv
synpunkt, frånsett Adlerfelds i detta
sammanhang betydelselösa »Histoire
mili-taire de Charles XII» 1709, var ett
arbete av konungens fältpredikant
Göran Nordberg, som trots strävan efter
exakthet ännu befinner sig på
krönikans nivå och dessutom lider av
upprepade omarbetningar i syfte att giva
1 Uppsatsen utgör en sammanfattning av
en vidlyftigare undersökning i ämnet av förf.
en så sympatisk bild av Karl XII som
möjligt. Tack vare sin rikedom pä
urkunder har arbetet blivit av ej ringa
betydelse för senare forskning på
området. Det förtjänar anmärkas, att
verket utkom först 1740, 22 år efter
konungens död. Större betydelse ägde
Lager-brings »Sammandrag av svensk historia»
med dess för upplysningstidens
ståndpunkt ovanligt sympatiska framställning
av Karl XII. Ett år tidigare än
Nordbergs arbete utkom Voltaires
»Hi-stoire de Charles XII», vars ytliga men
stilistiskt glänsande framställning betydt
ofantligt mycket för senare tiders
uppfattning och ännu i dag i utlandet utgör
den förnämsta källan till kunskapen om
Karl XII.
Innan ännu hävdateckningen förmått
giva en tillnärmelsevis objektivt fixerad
bild av Karl XII, hade den från de
gamla karolinernas dagar nedärvda
traditionen lämnat en sådan i arv till yngre
släkten, som begärligt lyssnade till dem
»som varit med» och som med
hänförelsens eld kunde berätta om Carol och
hans kämpar, om deras sagolika äventyr
och bragder, ett svenskt motstycke till
den franske nationalhjälten Roland och
hans paladiner. Kanske lyckades man
bäst karakterisera hans centrala ställning
i den svenska litteraturen såsom bärare
av nationalismens revanschpatos i
anslutning till »rysshatet» genom att kalla
honom en svensk »Holger Dansk». En
föreställning om vad han i detta
avseende betydt torde man få genom att
erinra sig namnen: Odel, Wallenberg,
Tegnér, Talis Qvalis, Blanche, Beskow
för att nämna några av »spetsarna».
Sålunda danade den muntliga traditionenden
bild av »kung Kariden unge hjälte», som
sedermera ytterligare idealiserades av
skaldefantasien, vilken villigt ställde den
omtyckta figuren till förfogande för varje
särskild tids användning, evad det nu blev
580
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
