Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK LYRIK
Fot. F. Flodin.
DANIEL FALLSTRÖM.
Daniel Fallströms senaste samling Havet
innehåller dikter av olika värde. Minst
lyckade äro kanske de egentliga
havsdikterna, som icke ens de ständigt uppdykande
najaderna — d. v. s. de badande flickorna
i Varberg — rätt förmå liva. Värd att
uppmärksammas är emellertid en
aftonmarin, utmärkt av mild svärmisk stämning,
i cykeln Julikväll. Oktobersången är ett
präktigt färgstycke, som likaså gör skalden
heder. Kanske är Fallström mest helt sig
själv, när han skildrar Stockholm och
framför allt den unga Stockholmsflickan,
som i hans ögon ger staden dess största
charm. Till och med på Strøget i
Köpenhamn (där det ja ej är någon brist på
vackra flickor) hänryckes han vid
anblicken av en landsmaninna, som han besjunger
som följer:
Bellmansmelodier svärma
kring din farligt snäva kjol —
dig kan ingen skönhet härma:
du är född av is och sol.
Fantasifullt målar han i en annan dikt
den Stockholmska aprildagens snöblåst, som
slår sitt fladder kring mörkögda flickor. I
Prinsessan Juni uppträder den sköna i
sommardräkt och försätter skalden i en
romantisk stämning.
En page i blått jag drömmer mig,
som blygt och sakta följer dig,
med lutan vid min sida.
Ar det icke rader, som i en glimt ge
oss Daniel Fallström livslevande? I
ro-mantiskt-demonisk färg möta ytterligare
några kvinnobilder; i en av dem — f. ö.
mycket välgjord — framställer han Paris
under en farlig förförerskas skepnad. Några
tidsdikter, som bära reflexer av det stora
kriget, utmärka sig mera för patriotisk
värme än för poetisk kraft.
Med livsglädjens rosor har skalden
smyckat sin sång, och dem vill han ännu
från sin grav räcka åt de förbivandrande:
Om på min grav, av daggen våt,
en kvarglömd ros ses glöda —
tag med den, främling, på din stråt:
dess pärlor är ej sorgegråt
men tacken från de döda.
En ung begåvad skald, som först
framträdt i dagspressen och rui samiat sina
dikter till en bok, är Henrik Forsberg. Man
behöver icke läsa många rader i Con
sor-dino för att erfara, att man här står inför
en äkta poet. Det är inga starka eller
mäktiga toner som ljuda från hans lyra,
den klingar i stället med melodier av ett
mildt drömmeri, till största delen ingivna
619
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
