Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Puvis de Chavannes. Av Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG PAULI
LUDUS 1’RO 1’ATRIA. DETALJ, i 882. I tnuseet i Rouen.
trädt in, och den unge-gamle stod just
i begrepp att avsluta den Heliga
Genovevas barndom och hade redan fyllt
femtiotvå år. Om jag undantar för en
trång intim krets var hans namn okänt
för Paris konstvärld. I trettio år hade
han bott i denna samma atelier, hans
verk hade med vissa mellanrum blivit
utställda — mästaren själv var ännu
anonym. Modellerna, dessa
skvallertrattar som kolportera atelierernas
skandalkrönikor, hade aldrig någon historia
att berätta om honom; diskussionerna i
Montmartres konstnärskaféer visste aldrig
ett ord om denne storhet, som bott i
kvarteret i så många herrans år. — —
Ryktet knackade sent på hans dörr.
Förde honom i stigande till en höjd, där
han försvann som Elias. Sällan nämner
man nu hans namn; han var
monumentalmålare, icke utställnings eller
konsthandelsmålare, och konstens utveckling
från naturalistisk analys till dekorativ
syntes är ett verk icke av Gauguin, som
man i allmänhet skriver, utan (och detta
var Gauguin själv den förste att betona)
av Puvis de Chavannes.
Kring andra banbrytare ha stått
tumult och strid, kring Bastien och Manet.
Och fore dem kring Courbet. En känd
parisare lät sina middagsinbjudningar
åtföljas av ett: C’est defendu à parler de
monsieur Courbet. Intet liknande är fallet
med Puvis. Han utställer på Salon des
Refusés, man kallar honom peintre de
carème, fastlagsmålaren, i följd av hans
dukars bleka ton och sobra teckning; en
oförarglig dåre, »fou inoffensif» i
motsats till Courbet, le fou furieux; men
de skärmytslingar, som någongång ägde
rum kring namnet Puvis de Chavannes,
sköttes med rökfritt krut. De andra
bilda skola, bli chefer, medan Puvis står
ensam Hans utveckling går genom
evolution, mindre märkbar och framför
allt mindre bullersam än revolution.
Hans strävan är uteslutande riktad
mot det väsentliga, hans karaktär gör
honom immun mot det som oftast
anfäktar unga konstnärer. Bland hans
dygder skattar jag ingalunda minst att han
aldrig betalade ryktbarheten med sin
person och att han aldrig tog ett steg
för att vinna annan ära än det omutliga
634
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
