Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Nyare dansk konst. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas Få hr æ ti s
Utkast till en kruka med
svamp och snok. Av
Joakim Skovgaard. 1888.
Tillhör konstnäre?i Th. Philipsen.
oroande hållningslöst som ett lapptäcke.
Av utställningens nitiska kommissarier
inspektör Hertz och artisten Viggo Madsen
övervunnos dessa svårigheter emellertid
på bästa vis, då man i de periferiska
rummen ordnade de mindre dukarna samt
åt bröderna Skovgaard, Willumsen och
de primitiva reserverade skulpturhallen
samt de stora midtelsalarna.
Men om bekymren med hängningen
av en dansk utställning i dekorativt
avseende äro stora, så motvägas de å
andra sidan av den för en omfattande
översikt synnerligen välgörande
homogenitet, som i stort sett och med vissa
undantag, som endast bekräfta regeln,
för den danska konsten är så nationellt
egendomlig.
Ett typiskt lågland, som icke
avbrytes av några älvar eller berg, erbjuder
Danmark en oavbruten följd av
varandra liknande, med små skiftningar
upprepade utsikter. Levande på samma la-
titud är befolkningen mera enhetligt
sam-mansmulten än i de övriga nordiska
länderna. Någon nämnvärd skillnad mellan
öst- och västlänningar av det slag, som
klyver Norges kultur, finnes icke i
Danmark; ej heller den landskapliga olikhet,
som skiljer norrlänningen från
uppsvensken och skåningen. Ävenså är
gränsen mellan land och stad mindre starkt
markerad, då storstaden i Danmark
mjukare utlöper i byn, som å sin sida finare
förtonar i den mera kultiverade
landsbygden än hos oss. Och gemensamt
för hela det danska folket är det drag
av förnöjsam trohet mot den egna
torvan och den inhemska traditionen, som
i förening med gemytets djup och
innerlighet givit den danska konsten dess
särprägel.
I stället för att som den svenska
konsten företrädesvis offra åt en
ridderlig fest och glans har den danska
alltsedan Eckersbergs tid varit inriktad på
en trogen iakttagelse av verkligheten,
och dess ledande drag har varit icke
ståt — men intimitet. Åter och åter
ha deras landskapsmålare för oss
framställt härligheten av de danska öarna
med deras bokskogar, ljusfyllda vidder
och utsikter över havet åt alla sidor.
Har »Kongens By» ej sällan lämnat
motiv till deras konst, så trivas de lika väl
på den trånga bygatan. Och med en
till djuren utsträckt medkänsla tröttna de
icke att visa oss sina kor, när de
trängas för att komma ut ur
ladugårdsporten, eller sina yverborna gäss, när de
församlas ute på fälten. Eller peka deras
porträttmålare med stolthet på, hur fina,
kloka, behagliga människor Köpenhamn
rymmer. Och vilka lockande reden de
danska hemmen bjuda med sin mjuka
luft och det vänliga gemyt, som
knyter trevnadsringen kring den danska
taffeln.
Med sådana förutsättningar i folk-
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
