Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Nyare dansk konst. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas Få hræus
som han med allt skål bar som en
segertrofé, återkom till Köpenhamn, gav
hans utställning där signalen till hetsigt
blossande kritiska fejder.
I motsats till de övriga danska
målarna har Willumsen icke trivts i
låglandet. Han hade ständigt ett behov
att komma uppåt mot höjderna, där
krafterna spännas och städerna försvinna
som mullvadshögar vid bergsjöarnas
stränder. Och från de ensliga
alpvidderna vände sedan budskapen från hans
konst tillbaka, upprörande den ljumma
luften i de danska stugorna likt en isande
men också stärkande vind.
Även hans sätt att angripa sitt
motiv verkar i den nyare konsten odanskt.
Där den borgerlige målaren spinner in
sig i sitt ämne såsom en silkesmask i
sin kokong, går Willumsen utan omsvep
löst på sina motiv nästan med hugg och
slag. Ja, ibland höjer han sig till och
med i det fria skapandets rymd och griper
där sin komposition i ett flygande grepp.
Emellertid är det med ali denna
kraftutveckling en viss tomhet i hans konst.
Hans viljekraft verkar alltsomoftast star-
kare än hans fantasi. Och den stora
uppläggningen fylles långtifrån alltid av
ett motsvarande själsinnehåll. Den
berömda alpvandrerskan gör, när allt
kommer omkring, icke ett mycket djupare
intryck än en enkel turistfotografi. Och
i saknad av den mänskliga sympati, som
eljest även en medelmåttig dansk målare
sällan lider brist på, verkar hans
Schla-rafifenland endast bisarrt.
Också gör hans chargerade palett i
allmänhet mera väsen av sig än verkan.
Hans färg är kall, hård och visar
ingenstädes någon besjälad innerlighet, om
det icke skulle vara i den lilla
dekorativa bild av moder och barn, där vikingen
för ett ögonblick veknat och det rosiga
templet talar mildhetens språk.
Så mycket mera betydelsefull är han
däremot i ljusbehandlingen och
linjekompositionen, som ofta är storslagen,
nästan heroisk, och som vida övergår
allting annat, som i denna väg på
utställningen bjudes. Även hans
formrytmik besitter en hög grad av spänstighet
och skönhet. Smidig och likväl fast som
en i båge spänd stålklinga!
J o tun h e i mf ant a si. Oljemålni?igav J. F. Willumsen. 1892—pj.
Tillhör fru fuliette Willumsen.
IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
