Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-«I
Från Stockholms teatrar
Fot. F. Flodin.
Ett torg i Venedig. Dekorationsskiss av Joh?i
Eriksson till Köpmannen i Venedig I:j.
det — en ganska judisk formalism. Det
är ju egentligen hög dramatisk rättvisa i
detta att lagiskheten,- som han trodde
skulle tillfredsställa hans hämndtörst, i
stället fick gagna billigheten och den
högre rätten. Dock ha de största tyska
rättslärda behandlat detta fall och
kommit med för Shylock gynnsamma utslag,
men man vet ju, att mänskligheten i
olikhet med juristen är mera förtjust i
rättvisan än i lagparagrafen. Men röra vi oss
här ej inom sagans logik? Att skära tre
röda remmar ur ryggen på en avdankad
friare upprör ej vidare mycket en publik
med barnasinnet, och någon realistisk
rättssynpunkt kan ej läggas på hela stycket.
Skulle ej Shakespeare själv blivit alldeles
förbluffad, om han fått höra, hur allvarligt
hans behandling av de i de gamla sagorna
och novellerna hittade problemen tagits av
professorer och jurister? De starkaste
skönhetsintryck fick man emellertid. Man tyckte
sig höra vågskvalpet och klockklangen i
nöjets och njutningens stad. För mycket
hade man att tacka dekorationsmålarens
verkligt konstnärliga inlägg. Publiken
glömmer ofta att åtminstone i sitt sinne hylla
det arbete, den kunskap och den smak,
som ger scenrummet möjligheter att hos vår
låt vara fantasilösare publik väcka den
rätta drömkänslan. I detta fall ha vi att
vända vårt tack till herr John Ericsson.
Även regissören, herr Olof Molander, är, då
det gäller Köpmannen i Venedig, väl förtjänt
av stort erkännande, och man hade, då
man såg resultatet av det månadslånga
arbete ett dylikt styckes utstyrsel betingar,
känslan av att man måtte ha rådfrågat lärda
forskare, när det gällde de utomordentligt
lyckade dräkterna och judens kläder och
toppiga huvudbonad. Jag måste erkänna,
att jag icke har reda på, när judarna fingo
tillstånd att avlägga den under medeltiden
burna toppiga hatten, som man ser avbildad
på den bekanta kragstenen i Uppsala
domkyrka, där judarna tumla om med grisar.
Troligen hade man dylika topphattar kvar
under 1500-talet.
Av ypperlig effekt var den varma
purpurröda färg, som var genomgående i de
olika scenerna och typisk för Venedig under
hög- och senrenässansen. Höjd- och
slutpunkten av skådespelet sammanföllo i den
av mystik och musik fyllda poesimättade
sista tablån, månskensscenen på Belmonts
slottsterrass. En detalj som jag hade önskat
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
