Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sankt Göran och Bernt Notke. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sankt Göran och Bernt Notke
är drakens storlek. Nordeuropeiska
Göransgrupper bruka framställas med små,
ofarliga drakar. Men egendomligt nog
arbetar just vid den tid, då vår Sankt
Göran blir till, Lionardo da Vinci med
skisser till en staty av en drakdödande
ryttare, där draken är så stor, att han
(för att citera Roosval) »nästan som
likvärdig massa opererar mot hästen». Detta
projekt, som är komponerat efter samma
grundschema som vår Göran,
förverkligades aldrig av Lionardo. Matteo
Civitali utförde däremot något senare en
dylik bild.
Även i åtskilliga enskildheter visar
sig mästaren till Sankt Göran påverkad
av italienska förebilder. Detta är så
mycket märkvärdigare, som han därigenom
är ett par årtionden före sin tid. Först
omkring och efter år 1500 når det
italienska inflytandet till Tyskland och
Nederländerna, och ännu senare når det
Nordtyskland. Det har blivit till stor fördel
för verket och vittnar om sund känsla
av egen begränsning, att konstnären icke
sökt utarbeta detaljerna av Sankt Görans
bild i italiensk smak. Däremot har han
obestridligen hämtat inpulser från ännu
avlägsnare håll: från Kina. Roosval
påpekar redan 1905 den stora likheten
mellan Sankt Görans drake och den
kinesiska. Därvid har han försummat
att fästa uppmärksamheten vid en
intressant uppgift i en av de källor han
citerar: att den kinesiska sagan känner en
nära anförvant till Sankt Görans — och
Perseus’ — historia: berättelsen om den
kunglige drakdödaren Kao Tsu.1
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
