Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Två dikter. Av Erik Brogren - Nästet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två dikter
Nästet
Strykfågel, men aldrig i flock,
ensam, alltid ensam,
ruggig och grå,
av alla vindar driven, åt alla väder faren,
utan näste, utan bo,
det är jag och intet annat.
Likväl har jag,
underligt nog,
icke som strykfåglar mest
ett hest och kraxande skratt,
utan är
— o under! —
en sångfågel,
full av djupa och starka toner,
en sångare, som slår
ensam, ensam i skogen,
där jag ej får bygga och bo,
men alltid förblir
skottfri och fågelfri varjom och enom,
som täckes att jaga mig.
Och, fastän ensam,
som ingen annan
väderdriven, vindfaren
och utan en jordisk stad,
är jag ändock
— o största av under! —
aldrig allena,
ty jag älskar.
Och ensam är aldrig en älskande,
visste än ingen hans kärlek.
Henne älskar jag, henne,
guldfågel i paradis.
Mot mig är hon liten och nätt
med guld på lätta vingar,
och sången har hon i sin strupe,
en gyllne sång med sitt eget läte.
Hon är så annorlunda, har det så annorledes
än jag;
"5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
