Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Paris under bombardemanget. Av Anna Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Lev er tin
ramper, som vi ej sett på fyra år. Inne
på kaféerna, som höllos öppna till
klockan elva, härskade ett brokigt liv.
Boulevardens skönheter, som tack vare ett
flitigt umgänge med våra vänner yankees
lärt sig säga »I love you», kommo
inhoppande med parasoller, förfärdigade av
amerikanska flaggan. Klockan tio sjöng
Mlle Chenal marseljäsen från Operans
peristyl för en åhörareskara om 20,000
människor. Bland dem Clemenceau. I
sällskap med sina döttrar hade
konseljpresidenten velat blanda sig i vimlet,
men blev igenkänd, och de herrar som
åtföljde honom måste bilda ring för att
han icke skulle bli krossad av den
förtjusta folkmassan. Man lyckades
bogsera in honom till Grand Hotel, varifrån
han åhörde folksången, följd av leverop
för Frankrike och för Clemenceau,
leverop vilka aldrig tycktes vilja tystna.
När jag sent på natten for hem,
ljöd inifrån små krogar och affärer
som förr skratt, stoj och klirrandet av
glas. Segersäll och dödstrött stöp jag
i säng, men för mina slutna ögon dan-
sade alltjämt de trefärgade flaggdukarna,
i öronen klingade tonerna av
marseljäsen, och jag somnade med den ljuva
tanken att denna natt, efter 1,561
nätter, kunde varje mor gå till vila utan
ångest för sin son, varje hustru kyssa
sina barn till godnatt utan att undra om
de i den stunden voro faderlösa.
Tisdagsmorgonen väcktes jag av ett
skott. Yrvaken skyndade jag fram till
fönstret. Alla grannarna voro i sina
fönster, i den lätta kostym jag blivit
van att se dem då Bertha dundrade
eller sirenerna tjöto eller Berloquen drog
fram.
Skotten fortsatte.
Jag tittade ut och hade framför mig
ett gatuperspektiv, festligt som i en
teatertablå. I fonden hängde ett
ofantligt stjärnbaner och en trikolor, som
tycktes sträcka armarna mot varandra.
Och från kasernen på hörnet — just
där kanonen i augusti sände en sista
hälsning, som kom våra fönster att
skallra, tågade fram en blå skara under
klingande spel.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
